Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Sången. I Pylos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Gamle, du detta har talat förvisst, som sig borde, i allo.
Skären nu tungorna ut och blanden i bålarna vinet,
att vi må offra därav åt Poseidon och övriga gudar
för att begiva oss sedan till ro, ty tiden är inne.
Ljuset har redan i mörkret gått ner, och det skickar sig icke
längre att sitta vid gudarnas bord, men att vända till hemmet."
Talade dottern av Zeus, och maningen lydde de alla.
Strax över händerna göto på dem härolderna vatten,
bålarna ända till brädden med vin av svennerna fylldes,
bägarna skänkte de i och buro omkring dem till alla;
tungorna brändes på eld; och vinet man stående pågöt.
Men när av vinet de stänkt och druckit så mycket dem lyste,
strax bröt Athene då upp och den väne Telemachos även,
viljande bägge nu vända igen till det rymliga skeppet.
Nestor då höll dem tillbaks och dem bannade vänligt och sade:
"Nej, det förbjude då Zeus och de andra odödliga gudar,
att I nu skullen gå hädan från mig och tillbaka till skeppet
som från en tiggare just, som icke har kläder på kroppen,
icke har lakan därhemma i mängd eller täcken av ylle,
och som kan varken åt sig eller gästerna bädda det makligt.
Nej då, jag lider ej brist uppå täcken och skinande lakan.
Därför skall aldrig en son till en sådan man som Ulysses
gånga att sova på däck, så länge som jag är i livet,
eller så länge som söner det finns efter mig uti huset
till att förpläga var främmande gäst, som besöker min boning."
Honom svarade då strålögda gudinnan Athene:
"Rätt har du talat, du åldrige vän, och Telemachos höves
också att lyda ditt ord, ty detta försann är det bästa.
Han må nu sålunda följa med dig till ditt hus för att sova
under ditt tak, men själv går jag ner till det svärtade skeppet
för att där muntra vårt folk och giva befallning om allting.
Ty av dem alla den ende jag är, som är kommen till ålders;
resten är ynglingar blott, som göra oss följe av vänskap,
alla de hava vid pass högsinte Telemachos’ ålder.
Därför jag ämnar att vila i natt på det svärtade skeppet,
men när det dagas, jag vandrar åstad till de ädla Kaukoner,
varest en fordran jag har, som varken är ny eller ringa.
Men då Telemachos kommer nu hem som gäst i din boning,
sänd honom vidare sedan i vagn med din son och med hästar,
som äro starkast av alla du har och de bästa att springa."
Så hon sade och svävade bort strålögda Athene,
och var en havsörn lik, och de häpnade alla vid synen.
Häpen blev åldringen själv, då med egna ögon han såg det,
grep då Telemachos’ hand och till ynglingen talte och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
