- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
36

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Sången. I Sparta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Svarade honom med glödande harm Menelaos den ljuse:
"Aldrig hörde jag förr, du Boethos’ son Eteoneus,
oförståndigt dig tala, men nu som en liten du jollrar.
Själva som gäster hos främmande folk vi båda ju ofta
åto vårt bröd, då vi seglade hem, i förväntan att Zeus dock
skulle på lidandet göra ett slut. Spänn de främmandes hästar
genast ifrån och dem själva för in att förplägas vid bordet!"

Sagt. Eteoneus då skyndade ut och kalla andra
flinka tjänare till och befallde dem följa och hjälpa.
Dessa ur oket nu spände ifrån deras svettiga hästar,
ledde i stallet dem in och bundo dem var vid sin krubba,
lade där för dem spelt, som var blandad med vitare kornsäd,
ställde så vagnen lutande upp mot den skinande väggen
och ledsagade gästerna in i det präktiga slottet.
Bägge med häpnad sig blickade kring i konungens boning,
ty med en skinande glans som av solen själv eller månen
stodo de höga gemak hos den frejdade kung Menelaos.
När på den glänsande prakt de äntligen skådat sig mätta,
stego de ner i polerade kar och njöto av badet.
Sedan dem tärnorna där hade badat och gnidit dem olja
och hade klätt dem till sist uti mantel av ylle och livrock,
fingo på stolar de plats bredvid Atreus’ son Menelaos.

Nu en tärna kom fram, som över ett bäcken av silver
vatten på händerna göt ur en vacker och gyllene kanna,
till att dem skölja, och flyttade fram ett glänsande matbord.
Även den ärade skafferskan kom och ställde på bordet
bröd och rätter i mängd och bjöd av vad huset förmådde,
medan med brickorna kom förskäraren också och frambar
stycken av allsköns kött och satte fram gyllne pokaler.
Och välkomnande talte till dem Menelaos den ljuse:

"Gripen er an och äten med lust! Men vilka I ären,
därom jag fråga er vill, sedan först I fått njuta av maten.
Ej har föräldrarnas blod vansläktats i eder, det ser jag,
utan I stammen förvisst ifrån gudafostrade drottar,
vilka fått spiran i hand, ty av småfolk föddes ej slika."

Så han sade och tog den saftiga ryggen av oxen,
varmed han själv blivit hedrad som drott, och lade den för dem.
Därpå de grepo sig an med de färdiga, väntande rätter;
men när de stillat hade sin lust till att äta och dricka,
talte Telemachos så till den frejdade sonen av Nestor,
lutande huvudet till, att de andra ej måtte det höra:

"Skåda då, Nestorson, du vän som jag hjärtligen älskar,
se, vilken blixtrande glans av koppar i ljudande salen,
ja och av silver och guld och av elfenben och av bernsten!



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free