- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
38

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Sången. I Sparta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antingen vänta han skulle, tills själv om sin fader han nämnde,
eller om tala han skulle förut och försöka med frågor.

Medan han detta begrundade än i sitt hjärta och sinne,
trädde nu Helena ut från det doftande, höga gemaket,
sådan att skåda som Artemis själv med de gyllene pilar.
Följd av Adraste hon var med den skönarbetade länstoln
och av Alkippa med dynan därtill av den mjukaste ullflock,
äntligt av Fylo, som bar hennes silverkorg, den Adraste,
Polybos’ maka, en gång henne skänkt; uti Thebe de bodde
uti Egyptens land, där rikedom hopas i husen.
Badkar tvenne av silver där fick Menelaos av mannen,
tio talenter i guld och två trefotade kittlar.
Och av hans ädla gemål fick Helena kostliga skänker,
både en slända av guld och en korg med hjul under bottnen,
smiden av silver, men guld beklädde den översta randen.
Denna nu Fylo, bland tärnorna en, framför drottningen ställde,
proppad med garn av det yppersta slag, men överst i korgen
låg hennes ten, omvirad med ull, som var vackert violblå.
Nu tog hon plats på sin stol, och en pall var för fötterna anbragt
därpå begynte hon strax sina frågor att ställa till drotten:

"Säg, Menelaos, du ättling av Zeus, om det ännu är kunnigt,
vilka de säga sig vara, de män, som nu gästa vår boning?
Tager jag fel eller gissar jag rätt? Men jag måste det säga.
Aldrig har ännu, jag tror, en så slående likhet jag skådat
varken hos man eller kvinna, och högt jag förvånas att se den,
som den där ynglingen sonen är lik till den ädle Ulysses,
ja hans Telemachos just, som var ännu helt späd, då hans fader
reste, den gången achaiernas här för mig äreförgätna
drog emot Troja åstad för att börja det blodiga kriget."

Henne svarade de ljushårige kung Menelaos:
"Ja, nu varsnar ock jag den likhet du finner, min maka;
sådana fötter han hade, jag minns, och sådana händer,
sådan var ögonens blick och hans huvud och håret på hjässan;
och när jag talade nyss om Ulysses och kom till att nämna
alla bekymmer och kval, som hjälten för mig hade utstått,
rullade tår på tår ifrån ögonlocken på honom,
medan han purpurmanteln höll upp och sitt ansikte höljde."

Honom då Nestors son Peisistratos svarte och sade:
"Gudaborne Atrid, folkskarornas drott Menelaos!
Ja, han är verkligen här, Ulysses son, som du säger,
men han är blygsam och klok och han känner försyn i sitt sinne,
nyanländ som han är, för att yttra sig dristigt och högljutt
här inför dig, vid vars tal vi känna en fröjd, som vid gudars.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free