Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Sången. I Sparta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Svara mig, Atreus’ son, vem av gudarna gav dig det rådet
att mot min vilja mig fånga med list? Vad är din begäran?"
Så han talte, men jag då svarade honom och sade:
"Gubbe, du vet det — och varför dig så förställa och fråga? —
huru på ön jag så länge fördröjts och har icke en utväg
mäktat att finna ännu, medan modet förgår i mitt hjärta.
Men förkunna mig du — ty gudarna veta ju allting —
vem av de högsta som fjättrar mig här och förhindrar min resa,
och hur jag hemmet skall nå över djupet, där fiskarna simma?"
Så jag talte, men han mig svarade genast och sade:
"Vet, att du festliga offer åt Zeus och de övriga gudar
borde ha bragt, förrn du skeppet besteg, om du önskade fortast
seglande hinna ditt fädernesland över blånande havet.
Ej tillstäder dig ödet att förr dina kära få skåda
eller beträda ditt präktiga hus och ditt fädernerike,
än till Egyptens älv, som nedflyter från himlen,
åter du seglar tillbaks och med heliga festhekatomber
hedrar de saliga gudar, som bo i himmelens rymder.
Då skola gudarna främja den färd, som du längtar att göra."
Så han talte, men hjärtat på mig var färdigt att brista,
då han befallde mig segla på nytt över blånande djupet
hän till Egyptens land den långa och farliga vägen.
Snart jag mig sansande dock och svarade honom och sade:
"Allt fullgöra jag skall på det sätt du befaller mig, gamle.
Men välan mig detta nu säg och berätta uppriktigt:
kommo med skeppen de lyckligen hem, de achaierna alla,
vilka vi lämnade, Nestor och jag, då från Troja vi foro,
eller blev någon för döden ett rov på sitt seglande fartyg
eller i vännernas famn, sedan kriget han kämpat igenom?"
Så jag talte, men han mig svarade åter och sade:
"Atreus’ son, vi frågar du slikt? Ej båtar dig sådant
veta och höra därom, vad jag vet; ej heller jag tänker
länge du tårlös blir, när du allting noga förnummit.
Många förvisso förgingos av dem, men somliga frälstes;
dock ej flera än två av achaiernas drottar på vägen
funno sin död; och i härnadens kamp var du själv ju tillstädes.
En är i livet, men stängd på en ö i det villande havet.
Ajas på färden förgicks med de långbeårade skeppen.
Först mot Gyreiska klippornas brant han blev av Poseidon
slungad med skeppen, men frälsades dock ur havet av guden.
Nu skulle döden han sluppit ifrån, fast Athene förhatlig,
hade ej övermodigt han talt och skrutit i vanvett,
att han ur havets svalg trots gudarna själva sig räddat.
Dock, när han sålunda skröt, förnummos hans ord av Poseidon;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
