- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
48

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Sången. I Sparta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kände hugsvalelse strax, hur svåra jag än var bedrövad,
och med bevingade ord jag talte till honom och sade:

"Nog jag om dessa har hört, men berätta mig nu om den tredje,
som är i livet, men stängd på en ö i det villande havet,
eller ock död; ty i trots av min sorg vill jag gärna det höra."

Så jag sade, men han mig svarade genast och sade:
"Konung Laertes’ son, som på Ithaka äger sitt hemvist,
honom jag såg på en ö, utgjutande ymniga tårar,
uti gudinnan Kalypsos gemak, som honom med tvångsmakt
fjättrar, och ej han förmår att komma till fädernejorden,
ty långårade skepp han ej äger och käcka kamrater
till att sig föra åstad över havets väldiga ryggar.
Dig, Menelaos, du ättling av Zeus, har ej skickelsen ämnat,
att du skall sluta och dö i det hästuppammande Argos.
Gudarna skola dig föra att bo på elysiska fälten
borta vid jordens gräns, där han är, Rhadamanthys den ljuse,
och där människans liv hänrinner så lätt och så saligt.
Aldrig förmärkes där snö eller bitande frost eller regnskur,
utan en susande västanvind, som fläktar där evigt,
sänder Okeanos ut till att svalka de saliga mänskor.
Minns, du har Helena själv till gemål och är måg till Kronion."

Så han talte och sedan dök ned i det böljande havet.
Själv till skeppen jag gick, där de stodo på sandiga stranden,
medan mitt hjärta klappade högt under vägen av oro.
Men då jag hade så kommit ditner till skeppen och havet,
redde vi kvällsvard till, och ambrosiska natten var inne,
och vi på stranden oss lade till ro vid det skvalpande havet.
Men då i gryningen sken den rosenfingrade Eos,
först våra skepp vi då halade ut i gudomliga havet,
buro så master och segel ombord på de präktiga fartyg;
männerna stego ombord och på roddarebänkarna genast
satte sig neder i rad, och för årorna skummade vattnet;
och vid Egyptens älv, som nedflyter från himlen,
lade jag åter i land och offrade festhekatomber.
Men då de eviga gudarnas harm jag sålunda blidkat,
åt Agamemnon jag reste en hög till evärdeligt minne.
Strax efter detta jag seglade av, och en gynnande medvind
gudarna sände och förde mig fort hem till fäderneslandet. —
Nu låt mig se, att du stannar hos mig någon tid i min kungsgård,
tills att en elva dygn eller tolv fått hinna förlida;
då skall jag sända dig hem, som sig bör, och med lysande skänker;
giva jag vill dig en glänsande vagn, och gångare trenne,



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free