- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
53

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Sången. I Sparta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brände av får eller oxar åt dig de saftiga låren,
kom då ihåg det idag och min son, den älskade, frälsa,
avvärj friarnas våld och övermodiga ondska!"

Sade och klagade högt, och bönen vart hörd av gudinnan.
Växte nu friarnas larm därinne i skuggiga salen.
Mången då yttrade så av de övermodiga unga:

"Säkert nu rustar åt oss den så eftersträvade drottning
bröllopet till och ej vet, att på sonen står döden och väntar."

Sådant var mångens tal, ty de anade ej vad som timat.
Men Antinoos höjde sin röst ibland dem och talte:

"Olycksalige, akten er blott för att tala så dristigt!
Minnens det alla! Ty snart kunde saken berättas därinne.
Låtom oss hellre helt stilla stå upp för att sätta det anslag
genast i verket, som nyss i vår krets vann samtligas bifall."

Sade, och tjugo han valde sig ut, som de käckaste voro,
gick så med dessa åstad ner till skeppet och stranden av havet.
Först de nu fartyget halade ut på djupet av vattnet,
buro så masten och seglet ombord på det svärtade skeppet,
passade årorna in uti läderstropparna sedan,
allt efter ordning och skick, och hissade skinande seglet.
Vapnen åt kämparna buros ombord av behjärtade svenner.
Högt under land de förtöjde sitt skepp, men de själva på stranden
åto sitt aftonmål och förbidade Hesperos’ uppgång.

Men i sitt ovangemak den kloka Penelope ängslig
låg utan föda och gittade ej att äta och dricka,
grubblande på, om från död hennes härlige son skulle frälsas,
eller av friarnas trotsiga hop förgöras han skulle.
Såsom ett lejon det känner, som står ini jägarelarmet
gripet av fruktan, när slutas det hör den försåtliga ringen,
så hon det kände. Då föll över henne den ljuvliga sömnen;
sovande sjönk hon tillbaks, och lemmarna lågo i domning.

Nu var på annat betänkt strålögda gudinnan Athene,
skapade till en gestalt och lät denna se ut som en kvinna,
lik Iftima i allt, den ädle Ikarios’ dotter,
som med Eumelos var gift och sitt hemvist hade i Ferai.
Hän till den ädle Ulysses’ palats hon den skickade sedan
att för Penelope nu, som klagande låg där i tårar,
göra en ände på gråt och på tårealstrande jämmer.
Bilden i kammaren svävade in längs remmen till regeln,
stannad vid huvudgärden han stod och till drottningen talte:

"Dyra Penelope, sover du nu så bekymrad i själen?
Ej tillstädja dig dock de lycksaligt levande gudar
mera att våndas och gråta; din son skall komma tillbaka
åter till hemmet och dig, ty han intet mot gudarna brutit."



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/homeody/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free