- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
56

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Ulysses' färja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sade och vände sig strax till Hermes, den älskade sonen:
"Hermes, du är ju ock eljest åt oss budbärare städse.
Säg åt den fagerhåriga nymf vår oryggliga vilja,
att till sitt land må nu vända igen ståndaktiga hjälten,
varken av gudar förhjälpt, och ej heller av dödliga människor;
nej, på en starkbyggd färja som skepp och med gruvliga mödor
skall han det bördiga Scheria nå på den tjugonde dagen,
ön, där Faiakerna bo, det gudabefryndade folket.
Hedra de skola sin gäst utav hjärtat, likt en evärdlig,
och på ett skepp honom föra tillbaks hem till fädernejorden,
sedan de rikligen skänkt honom guld och koppar och kläder,
mer än från Troja han skulle fört med, om han lyckligen hemlänt
utan förlust och med hela den lott, som av bytet han erhöll.
Så är det honom beskärt att få skåda de sina och äntligt
komma igen till sitt höga palats och fädernejorden."

Sade, och lydde då strax budbringaren Argusförgörarn,
och i en hast han på fötterna nu de ovanskliga, sköna,
gyllne sandalerna band, av vilka han svävande bäres
lätt som en vindfläkt fram över hav och oändliga jorden;
fattade sedan sin stav, med vilken han söver de människors
ögon, han vill, och andra igen uppväcker ur sömnen.
Flög nu med denna i hand den kraftige Argusförgörarn
över Pieria hän och ur etern sig sänkte mot havet,
ilade se’n över böljorna fram, lik vingade måsen,
vilken är ute på jakt över djupen av ödsliga havet,
doppande gång på gång i det salta vattnet sin vinge:
liknande denne, flög Hermes åstad över böljornas skara.
Men då omsider han lände till ön, den fjärran belägna,
steg han på stranden i land från dunkelblånande djupet,
gick så, tills rymliga grottan han hann, i vilken sin boning
hade den fagerhåriga nymf, och han fann henne hemma.
Flammande brann uppå härden en eld, och vida sig spridde
doften omkring över ön av lättklyvd ceder och thuia,
lagda på elden; därinne hon sjöng med sin tjusande stämma,
medan vid väven hon gick med en gyllene skyttel och vävde.
Runt kring grottan stod frodig och grön den resliga skogen,
vuxen av poppel och al och av välluktsrika cypresser;
och långvingade fåglar där byggt sina nästen i träden,
ugglor och falkar det var och kråkor med tungor så långa,
vilka på kusterna bo och driva sin näring på havet.
Men uppå klippans vägg och vänt inramande grottan
bredde vinstock rankorna ut med prunkande klasar.
Fyra källor i rad upprunno med skimrande vatten



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free