Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Ulysses' färja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tätt vid varandra, men rinnande bort en var åt sin sida.
Runtom var ängar med mjukaste gräs, av selin och violer
blommande rikt. Ja förvisst, en odödlig själv, om han ditkom,
måste ju häpna vid synen han såg och förtjusas i själen.
Sänkt i beskådande stod budbringaren Argusförgörarn.
Men då han hade det allt betraktat med häpnande sinne,
trädde i rymliga grottan han in, och gudinnan Kalypso
visste på stund, vem han var, när hon såg honom öga mot öga;
obekanta ju ej för varandra de saliga gudar
någonsin äro, ej ens om någon är boende fjärran.
Icke han träffade dock hugstore Ulysses därinne,
utan på stranden han gråtande satt, som han brukade alltid,
slitande upp sin själ med tårar och suckar och ängslan,
stirrande ut med sin tårade blick över ödsliga havet.
Talte till Hermes då strax den sköna gudinnan Kalypso,
sedan hon gett honom plats på en präktig och glänsande högstol:
"Varför kommer du hit, du guldstavbärande Hermes,
lika så vördad som kär? Ty aldrig du kommer här eljest.
Tala och säg, vad du vill, och gärna jag gör vad du önskar,
blott jag det göra förmår, och om saken allenast är görlig.
Men stig nu vidare in, att jag måtte som gäst dig förpläga."
Sade gudinnan och ställde ett bord, med ambrosia uppfyllt,
framför den komne och blandade till rödglimmande nektarn.
Gärna han drack då och åt, budbringaren Argusförgörarn;
men då han ätit och vederkvickt sitt hjärta med maten,
tog han till orda och svarade nu och sade till henne:
"Varför jag hitländ är, vill gudinnan då veta av guden,
och ett uppriktigt svar skall jag giva dig, såsom du kräver.
Zeus mig bjöd att begiva mig hit, ty jag själv ju ej ville.
Vem skulle självmant gå över denna oändliga saltsjö
där ej i närheten finnes en stad med mänskor, som offra
gudarna offermål och präktiga festhekatomber?
Dock, det omöjligt är för en annan gud, när sin vilja
Zeus med egiden har sagt, att den göra om intet och kringgå.
Här hos dig lär det leva en man, som av lidanden drabbats
mera än någon av dem, som stredo kring Priamos’ kungsstad
nio år och på tionde först, sedan staden de grusat,
seglade hem, men förbröto sig då mot Athene på vägen,
så att hon skickade på dem en storm med förfärliga vågor.
Då förgicks varenda kamrat av hans hurtiga manskap,
medan han själv blev hit av stormen och böljorna kastad.
Honom befaller dig Zeus att du genast skall släppa ifrån dig.
Ödet ej ämnat, att här han skall dö, från de älskade fjärran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
