- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
61

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Ulysses' färja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Fällde Ulysses nu träd, och hurtigt gick arbetet undan.
Tjugo inalles han högg och med kopparen skrädde dem alla,
slätade sedan dem händigt och sist efter snöret dem kanthögg.
Kom under tiden med borr den sköna gudinnan Kalypso;
bjälkarna alla han borrade nu och dem passade samman,
dymlade färjan därefter ihop med pluggar och tvärslår.
Lika så stor, som en man, i timringskonsten förfaren,
plägar på köpmansskepp att sträcka den rymliga bottnen,
lika så bred och så lång av Ulysses timrades färjan.
Sidobjälkar han reste, och tätt dem förstärkte med strävor,
lade så ovan uppå dem till slut bordräckena långa.
Därpå han gjorde en mast och till denna en passande råstång;
också ett roder han lagade sig, så att styra han kunde.
Runtom han hägnade relingen väl med en flätning av vidjor,
som skulle värna mot sjön, och på bottnen han strödde en lövbädd.
Kom under tiden med väv den sköna gudinnan Kalypso
segel att göra därav, och skickligt han sömmade dessa.
Brassar och fall och skot han fästade sedan på färjan,
vältrade äntligt med spakar den ned i det heliga havet.

Fjärde dagen det var, och han allting hade då färdigt,
och på den femte han sändes från ön av den sköna Kalypso,
sedan hon först honom badat och klätt uti doftande kläder.
Både en lägel med rödaste vin och en större med vatten
bragte gudinnan åt honom ombord och förtäring för resan,
gömd i en säck, och därjämte en mängd välsmakande sovel,
och hon lät blåsa åt honom en len och gynnande medvind.
Glad han bredde sitt segel för vind, den ädle Ulysses,
satte vid rodret sig ner och styrde med övade händer
ut över hav; ej kom det en blund i hans spejande öga,
som på Plejaderna såg och Bootes, sen i sin nedgång,
även på Björnen, den bild, som också de kalla för Vagnen,
vilken blott vrider sig runt och ständigt bespejar Orion
och är bland stjärnor den enda, som ej i Okeanos badar.
Ty han den maningen fått av den sköna gudinnan Kalypso
att på sin färd över hav den bilden behålla till vänster.
Sjutton dagar han så gled seglande fram över havet,
men när det aderton blev, så skönjdes de skuggiga bergen
uti Faiakernas land, där kusten var honom närmast,
och det såg ut som en sköld uppå luftblå rymden av havet.

Från Etioperna vände då hem jordskakaren starke,
och från Solymernas berg fick han se honom långt uti fjärran,
seglande fram över hav, och med ökad förbittring i hjärtat
skakade guden sitt huvud, och så i sitt hjärta han talte:



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free