- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
66

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Sången. Ulysses' färja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

löste han av sig på stund den slöjan, han fått av gudinnan,
och henne kastade ut, där strömmen göt sig i havet;
bränningen förde i svallet den bort, och Ino med väna
händer den fångade upp; och nu ifrån floden han uppsteg,
lade i säven sig ner och kysste den bördiga jorden,
och till sin manliga själ i sin suckande ångest han talte:

"Ack, jag eländige man! Vad bliver det av mig på slutet?
Om jag den kusliga natt måste genomvaka vid floden,
räds jag, att bitande frost och vätande dagg skola samfällt
göra en ände på mig, som är kraftlös än av min vanmakt,
och ifrån floden det blåser så kallt, när det stundar till dagen.
Men om jag åter för stranden går upp till den lummiga skogen
och ibland buskarna lägger mig där, om för köld och för trötthet
bara jag kunde få ro, och jag faller i ljuvliga sömnen,
löper jag fara att bliva ett rov och ett byte för vilddjur."

Då han nu tänkte sig om, så tyckte han detta var säkrast:
uppåt till skogen han gick, som reste sig nära till vattnet,
synlig vida omkring; där sökte han skjul i en buske,
vuxen av tvenne ihop, av en vild oliv och en ädel.
Här den fuktiga vind ej mäktade blåsa igenom,
hit ej skinande sol förmådde att kasta sin stråle
eller det plaskande regn att tränga igenom; så täta
buskarna växt i varann; och där kröp Ulysses inunder.
Därpå han samlade hop med händerna åt sig ett rymligt
läger, ty vissnade löv där lågo i väldiga massor,
ja tillräckligt det fanns för att tvenne män eller trenne
skydda mot vinterstorm, om han rasade aldrig så häftigt.
Bädden med glädje han såg, den prövade konung Ulysses,
lade sig mitt däruppå och sig överhöljde med löven.
Såsom då någon gömmer en brand i den svartnade askan,
boende ute på markerna långt, där ej finnes en granne,
hållande glöden vid liv för att slippa att låna hos andra:
så sig Ulysses höljde med löv, och gudinnan Athene
göt över ögonen sömn, som skulle från pinande trötthet
honom förlösa med ens, när ögonlocken sig slöto.




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free