- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
70

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte Sången. Ulysses och Nausikaa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

träffade tärnan dock ej, och den föll i den virvlande floden,
flickorna höjde ett skri — då vaknade konung Ulysses,
satte sig upp i en hast och övervägde i sinnet:

"Ve mig, vad är det för människors land, dit nu jag är kommen?
Äro de vildar och illgärningsmän utan rätt eller lagar
eller ett gästfritt folk med ett sinne, som gudarna fruktar?
Hörde jag icke av kvinnor ett rop? Det lät som av flickor —
kanske av nymfer, ty sådana bo uppå klippornas branter,
nere i flodernas källor och inne i grönskande dälder.
Eller jag kanske i närheten är av talande mänskor.
Dock, det är bäst, att jag själv går och efterforskar och spanar."

Sagt, och ur buskarna kröp den gudomlige hjälten Ulysses;
därpå med seniga handen han strax av den lummiga skogen
bröt sig en lövrik gren för att skyla sin blottade midja;
trädde så fram, som i trotsande kraft ett lejon från bergen,
genomfruset och piskat av regn, men med gnistrande ögon,
strövande ute på rov efter oxarnas hjord eller fåren
eller de irrande hjortar i skog, och drivet av hungern
ända till människoboningar framför att fänaden röva:
så var Ulysses på väg bland flickornas lockiga skara
träda, fast naken han var, ty nöden tvingade honom.
Ryslig att skåda han syntes för dem, ty sjön honom vanställt;
bävande flydde de, var åt sitt håll, utåt klippornas uddar;
endast Alkinoos’ dotter stod kvar, ty på henne Athene
gjutit i barmen in mod och förtagit all skälvande fruktan.
Sansad hon såg honom an; då övervägde Ulysses,
om han den däjliga flickans knän skulle bedjande famna
eller stå kvar och med höviska ord henne bedja på avstånd
att honom giva ett plagg och att vägen säga till staden.
Och då han tänkte sig om, han tyckte det rådligast vara
stilla att stå och med höviska ord bönfalla på avstånd,
rädd, att om flickans knän han famnade, vredgas hon kunde.
Strax nu med höviska, vinnande ord han talte till henne:

"Höga, jag tigger din hjälp, om en dödlig du är eller himmelsk.
Är du av gudarna en, som leva i himmelens rymder,
aktar jag snarast att tro av din resliga växt och din skönhet,
att du är Artemis själv, den olympiske härskarens dotter.
Men om du en av de dödliga är, som bygga på jorden,
trefalt lyckliga då din fader och vördade moder,
trefalt lyckliga ock dina bröder; hjärtat av glädje
månde ju värmas i bröstet på dem, när de skåda sin syster
skön som en blomstrande telning gå fram i de dansandes ringar.
Men av allt hjärta lycksaligast han, långt mera än alla,



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free