Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte Sången. Ulysses och Nausikaa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke bland levande finnes den man, och han aldrig skall födas,
vilken fördristade sig att som fiende komma med härsköld
emot Faiakernas land, ty vi äro för gudarna kära,
och för oss själva vi bo långt ute i böljande havet
ytterst av alla på jord och ha ingen beröring med andra.
Nej, han en nödställd är, som vilsedriven har kommit,
och som har rätt till vår hjälp, ty främlingar alla och arma
skickade äro från Zeus, och den ringaste gåva kan glädja.
Given nu främlingen strax till att äta och dricka, I tärnor,
och honom baden i floden, där skydd är att finna för vinden!"
Sagt, och de stannade nu, intalande mod hos varandra,
förde Ulysses så hän till en plats, som var skyddad för vinden,
såsom Nausikaa bjöd, hugstore Alkinoos’ dotter;
kläder åt honom de hämtade dit, både mantel och livrock,
lämnade ock i hans hand den gyllene flaskan med olja,
bjudande honom att taga ett bad i den rinnande floden.
Men han talade då till tärnorna, konung Ulysses:
"Tärnor, gån undan åt sidan en bit, så skall jag nog ensam
tvätta från skuldrorna saltet utav och gnida med olja
lemmarna in; det var längesen nu som jag oljade huden.
Ej i er åsyn bada jag vill, ty jag blyges att naken
visa mig uti en krets av fagerlockiga ungmör."
Så han sade, då gingo de hän och det sade för kungsmön.
Nu han tvådde sin kropp med vatten ur floden, Ulysses,
tvättade saltet utav från ryggen och skuldrorna breda
och ifrån huvudet skummet sig strök av det ödsliga havet.
Men då han hade sig tvått överallt och sig gnidit med olja
och sig i kläderna höljt, som han fått av den blomstrande ungmön,
gjorde mer fyllig och reslig hans växt Zeusdottern Athene,
medan hon lät ifrån hjässan hans hår i de skönaste lockar
nedersvalla så rikt som hyacinternas blommor.
Som när med skicklig hand av en mästare, vilken har konsten
grundligen lära sig fått av Hefaistos och Pallas Athene,
silver belägges med guld, och hans verk förtjusande bliver,
så nu hon övergöt med behag hans huvud och skuldror.
Därpå till sides han gick och på stranden av havet sig satte,
strålande fager och vän, och förundran fattade flickan.
Strax hon talade då till de fagerlockiga tärnor:
"Hören, en sak eder säga jag vill, vitarmade tärnor.
Ej utan alla de evigas råd, som bo i Olympen,
lände den främmande hit till de gudalika Faiaker.
Nyss han sig tedde för mig som en usel stackare bara:
nu är han gudarna lik, som leva i himmelens rymder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
