Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte Sången. Ulysses och Nausikaa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är nog bäst, att hon själv gick åstad för att leta en make
annorstädes ifrån, ty alla Faiaker, som fria,
lönar hon blott med förakt, så många och ädla de äro."
Så skall det heta bland folk, och för mig bleve sådant till smälek.
Harmas jag skulle ju själv på en flicka, som så sig betedde,
vilken de sina till trots och med fader och moder i livet
levde förtroligt med män, innan öppet förmälningen firats.
Främling, så hör då i korhet mitt råd, på det att du fortast
må av min fader förhjälpas på väg och hinna ditt hemland.
Snart invid vägen du varsnar en lund av resliga popplar,
helgad Athene, den står i en äng kring en rinnande källa;
där har min fader sin konungahjord och en blomstrande hage,
liggande borta från staden så långt, som en ropande höres.
Där må du sitta och vänta en stund, till dess att vi andra
lända till staden fram och hinna till konungaborgen.
Men när förmoda du kan, att framme vi äro vid slottet,
vandra då in i Faiakernas stad och fråga dig före
efter Alkinoos’ hus, min ädelsinnade faders.
Lätt kan det kännas igen, ja ett barn kunde visa dig vägen,
ty Faiakernas övriga hus, de äro ej byggda
slika som detta: så skön är Alkinoos’ konungaboning.
Men när du står i dess pelarehall och går in över tröskeln,
skynda dig fort genom salen då hän och fram till min moder,
där vid den flammande härd hon sitter i skenet av elden,
spinnande purpurgarn på sin ten, förunderligt vackert,
själv mot en pelare stödd och med tärnorna sittande bakom.
Tätt invid pelaren också en tron är ställd, där min fader
sitter och dricker sitt vin som en av de saliga gudar.
Skynda dock honom förbi och i stället med bedjande armar
famna min moders knän, att du hemkomstdagen må skåda
snart till din hjärtliga fröjd, hur fjärran ifrån du må vara.
Bliver allenast min moder dig huld och bevågen i hjärtat,
då är förhoppning för dig att få skåda de dina och lända
hem till din präktiga boning igen och fädernejorden."
Sade och mulorna snärtade till med den glänsande piskan;
hurtigt de satte då genast i väg från den rinnande floden,
travande ivriga på, medan fötterna skiftade flinka;
flickan dem tyglade dock, så att tärnornas flock och Ulysses
hunno att följa till fots, och förståndigt hon brukade piskan.
Solen sänkte sig ner, när de nådde den heliga lunden,
som åt Athene var vigd; där satte sig konung Ulysses,
bedjande strax en bön till dottern av höge Kronion:
"Hör mig, du aldrig betvugna, du dotter av Zeus med egiden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
