Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Sången. Ulysses kommer till Alkinoos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aldrig det händer, att frukten på dem slår fel eller tryter
vintertid eller sommartid, utan året igenom
blommar en del och mognar en del för den fläktande västan.
Päron på päron blir saftigt och mört, och äpple på äpple,
druva på druva blir mogen och söt, och fikon på fikon.
Där har han växande också en ymnigt bärande vingård,
varav ett stycke är öppet för sol, där man druvorna torkar,
bredda på grönskande plan, medan andra man skördar och andra
pressar till vin. Där finns druvor jämväl, som ännu ej mognat:
några fällt blommorna just, och andra begynna att blåna.
Prydliga blomstersängar ta vid, där rankorna sluta,
prunkande året om av alla de skönaste örter.
Källor finnas där två: den ena sig fram genom parken
slingrar, den andra går upp under borggårdströskeln och rinner
sedan mot slottet, och där stadsboarna hämtade vatten.
Så var Alkinoos’ hus välsignat med gudarnas gåvor.
Sänkt i beskådande stod den prövade konung Ulysses;
men då han hade det allt betraktat med häpnande sinne,
gick han med hastiga steg över tröskeln in i palatset,
och därinne han fann de faiakiske drottar och rådsmän
gjutande offer av vin åt den spejande Argusförgörarn;
alltid åt honom de offrade sist, när de tänkte på vilan.
Fram genom salen han gick, den prövade konung Ulysses,
dold av den töckensky, som kring honom var svept av Athene,
tills han kom fram till den plats, där Alkinoos’ satt hos Arete.
Strax om Aretes knän sina armar Ulysses då lade,
och i detsamma försvann ifrån honom det heliga töcknet.
Tyst i gemaket det vart, när de sågo den främmande mannen;
häpenhet alla betog. Men bedjande talte Ulysses:
"Drottning Arete, du barn av den gudalike Rhexenor,
dig bönfallande nalkas jag nu efter lidanden många,
dig och din make och gästerna här. Må gudarna skänka
lycka i livet åt dem och förunna envar att åt barnen
lämna sitt gods och sitt hus och den heder, som folket förlänat!
Men förhjälpen I mig till att snarligen komma till hemmet,
ty re’n länge jag irrat i nöd, från de älskade fjärran!"
Så han talte och satte sig ner invid härden i askan
nära den flammande eld; men de tigande sutto där alla.
Äntligen talte bland dem Echeneos, grånade hjälten,
vilken av alla faiakiske män var den äldste till åren,
skicklig att lägga sitt tal och i forntidsseder förfaren.
Denne besinningsfull tog till orda ibland dem och sade:
"Icke är detta, Alkinoos, dig till beröm eller höviskt,
att uppå golvet skall sitta din gäst uti askan vid härden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
