- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
86

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Festlig dag hos Faiakerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hjälp för sin resa han önskar och ber, att den honom betryggas.
Låtom oss fort på vårt vanliga sätt honom hjälpa till hemmet.
Aldrig det hände ännu, att en främling, som kom till min boning,
nödgades länge bli kvar och gå sorgsen och vänta på hemfärd.
Låtom oss hala då genast ett skepp i gudomliga havet,
ett som ej seglat förut, och två och femtio svenner
välje bland folket man ut, som han rykte som hurtiga sjömän.
Men när sin åra envar har ordentligen bundit vid årtulln,
stigen då åter i land för att äta i hast eder måltid
hemma i slottet hos mig; det skall rikligen sörjas för alla.
Ungersvennerna bjuder jag slikt. Men kommen, I andra
drottar med konungastav, gån med till min glänsande boning,
att vi vår främmande gäst må nu vänligt förpläga i salen.
Ingen må vägra! Demodokos ock, den gudomliga skalden,
hämta man skall, ty åt honom en gud förlänade sången,
alla till gamman, vadhelst som hans håg honom manar att sjunga."

Sade och vandrade före dem själv, och de övriga drottar
följde, och härolden skyndade bort till gudomliga skalden,
medan två och femtio män, som till roddare korats,
gingo, som drotten befallt, till stranden av ödsliga havet.
Men när de voro så komna dit ner till skeppet och havet,
först de skeppet då halade ut på djupet av vattnet,
buro så masten och seglet ombord på det beckade skeppet,
passade årorna in i läderstropparna sedan,
allt efter ordning och skick, och hissade skinande seglet.
Högt under kusten de lade sitt skepp och begåvo sig sedan
upp till den vise Alkinoos’ gård och ståtliga boning.
Slottets pelarehallar och gård och rymliga salar
fylldes med folk, och ett vimmel där var av unga och gamla.
Kungen lät slakta åt dem två oxar med släpande fötter
sex par får och fyra par svin med glänsande betar;
dessa de flådde och lagade flinkt en lysande måltid.

Härolden trädde nu in med den älsklige skalden vid handen.
Sångmöns älskling han var, men hon ont med gott honom givit,
rövat hans ögons ljus, men skänkt honom ljuvliga sången.
Och av Pontonoos genast en stol, som var silverbeslagen,
ställdes åt honom i gästernas mitt och mot pelaren stöddes,
och uppå knappen han hängde därnäst den klingande lyran
över hans huvud och ledde hans hand, att han kunde den finna,
satte framför honom sedan en korg och ett glänsande matbord
jämte en bägare vin till att dricka, när honom så lyste.
Därpå de grepo sig an med de färdiga, väntande rätter.
Men när de stillat hade sin lust till att äta och dricka,



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free