- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
87

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Festlig dag hos Faiakerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

manade sångmön skalden till sång om hjältebedrifter,
och ur det kväde, som då var beryktat ända till himlen,
sjöng han om konung Ulysses’ kiv med Peliden Achilles,
hur de begynte en gång att vid gudarnas yppiga måltid
tvista med skymfliga ord, och hur skarornas drott Agamemnon
gladdes åt striden han såg mellan härens yppersta drottar;
ty det blev så honom siat en gång av Foibos Apollo,
när över tröskelstenen han steg i det heliga Pytho
guden att spörja till råds, då redan sig lidandets början
vältrade in, på Kronions beslut, mot argiver och troer.

Härom den frejdade sångaren kvad, men den ädle Ulysses
grep då med händerna tag i den purpurfärgade manteln,
över sitt huvud den drog och skylde sitt manliga anlet,
skygg för att låta Faiakerna se, att tårar han fällde.
Och var gång som med sången slöt upp den gudomlige skalden,
tårarna strök han då bort och drog manteln av huvudet neder,
fattade dubbelpokalen och göt åt de himmelska offer;
men så snart han begynte igen, då Faiakernas furstar
manade honom att sjunga, ty högt de förnöjdes av orden,
höljde Ulysses på nytt sitt huvud med suckande sorgmod.
Så för de andra han lyckades nog sina tårar att dölja,
men för Alkinoos ej, som satt vid hans sida och allting
märkte och iakttog och hörde hans sorgliga suckar.
Denne då talade strax till de segelvana Faiaker:

"Hören nu alla mitt ord, I faiakiske drottar och äldste!
Nu, då vi alla vårt sinne förnöjt av den ymniga måltid,
därtill av lyrans klang, som är festliga gillenas följe,
låtom oss gånga nu ut för att allsköns tävlingar fresta,
så att vår främmande gäst, när han återkommer till hemmet,
kan sina vänner förtälja, hur högt över alla vi äro
både i brottning och knytnävskamp och i språng och i löpning."

Sade och vandrade före dem själv, och de övriga följde.
Härolden hängde på knappen då upp den klingande lyran,
tog Demodokos’ hand och ledde den blinde ur salen,
förande honom den väg, där redan Faiakernas furstar
hade gått alla förut för att tävlingslekarna åse.
Raskt till torget det gick, och en myllrande skara dem följde.
Ynglingar många och ädla sig fram till tävlingen ställde:
fram Akroneos steg, Okyalos, hjälten Elatreus,
Anabesineos, Thoon, Anchialos, Nauteus och Prymneus,
Ponteus, Eretmeus och Proreus; och fram Amfialos också
trädde, den hurtige sonen till Tektons son Polyneos.
Steg ock Euryalos fram, lik mannaförgörande Ares,
Naubolos’ son han var och var skönast av alla Faiaker



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free