Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Festlig dag hos Faiakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
både till anlet och växt näst Laodamas, konungasonen.
Ävenså reste sig tre av konung Alkinoos’ söner,
Halios en och Laodamas en och en Klytoneos.
Dessa nu frestade först med varandra en tävlan i löpning.
Hastigt från skranket de rusade ut och alla tillsammans
ilande flögo åstad, så att dammet yrde på slätten;
men långt flinkaste löparen var ibland dem Klytoneos.
Så lång sträcka som mulorna gå, när de plöja ett träde,
så långt före till målet han kom och de andra bakefter.
Därnäst trädde de fram för att fresta den väldiga brottning,
och Euryalos segrade då över alla de bästa.
Men i behändiga språng var Amfialos raskast av alla;
åter i diskuskast var ingen så flink som Elatreus,
och uti boxning var konungens son Laodamas ypperst.
Men sedan alla de så med tävlingar fröjdat sitt sinne,
då tog Laodamas, konungens son, till orda ibland dem:
"Vänner, välan, låt oss fråga vår gäst, om det är någon idrott,
som han förstår och har lärt. Ty han är då ej växt som en vekling,
sådana vador och lår, som han har, och sådana armar;
nacken är kraftig, och starkt är han byggd; och han ungdom ju saknar
ingalunda, fast bruten han är av det myckna han lidit.
Ty jag tror ingenting vara i stånd till att värre än havet
ödelägga en karl, om han också är aldrig så kraftig."
Honom svarade då Eurylaos genast och sade:
"Ja, min bäste, du sade ett ord, som kan låta sig höra.
Gå nu och mana du själv honom ut och säg, vad vi önska."
Då nu Alkinoos’ hurtige son hans gillande hörde,
steg han i kretsen fram och talade så till Ulysses:
"Vördade främling, stig fram även du för att fresta en tävling,
om du en sådan har lärt; du ser ut, som du idkade idrott.
Ej finns stoltare lov för en man, så länge han lever,
än det med armarnas kraft och fötternas flinkhet han vunnit.
Upp då och fresta en gång, slå ifrån dig alla bekymmer!
Ej skall du länge få vänta på färd, ty redan är skeppet
halat på djupet ut och ditt roddaremanskap i ordning."
Honom svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Varför, Laodamas, rikta till mig en så gäckande maning?
Sorgerna ligga mig nu långt mera i sinnet än idrott.
Mycket jag lidit re’n och otaliga mödor jag utstått,
och där jag sitter nu mitt i er krets, jag längtar allenast
efter att resa och beder därom allt folket och drotten."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
