Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Festlig dag hos Faiakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Honom Euryalos strax då begabbade öppet och sade:
"Främling, ja visst, och du ser mig ej ut till att vara förfaren
uti de tävlingsspel, som bland folk är brukligt att idka,
utan som en, den där flackar och far med sin skuta beständigt,
havande under sig folk, som är idel krämaresvenner,
tänkande blott på sin last och spejande jämt efter bakfrakt
och efter hastig förtjänst. Nej, en idrottsman du ej liknar."
Bister i uppsyn svarade då den förslagne Ulysses:
"Skamlöst ljuder ditt tal, du ser ut till att vara en slyngel.
Men så är det ej. Ej gudarna gett sina älskliga gåvor
lika åt alla, en skönhet, ej vett eller talaregåva.
En kan vara helt visst blott oansenlig att skåda,
men åt hans ord har en gud förlänat behag, så att alla
tjusande lyssna därtill, ty han fyndigt och slående talar
och med försynthet och hov, och han lyser bland alla på tinget,
och när i staden han går, som en gud han av alla beundras.
Åter en annan är skön som de saliga gudarna själva,
men det ej finnes det minsta behag i de ord, som han talar.
Så även du har en fager gestalt, så att icke en gudom
kunde den skönare skapt, men vettighet är vad du saknar.
Nu har med sårande ord du förbittrat mitt hjärta i bröstet.
Ej nybörjare är jag ändå, som du menar, i kampspel,
utan jag tänker, att en av de yppersta månde jag varit,
medan jag trotsade än på min ungdom och armarnas styrka.
Nu ha mig sorger och lidanden bräckt, ty mycket jag utstod
både mot fiendesvärd och mot havets rasande böljor.
Men trots allt vad jag led, vill jag ändå nu fresta en tävlan,
efter du talte så bitande ord och eggade upp mig."
Sade och störtade upp, som han var, med sin mantel på skuldran,
grep i en diskus fatt, som var tjockare, större och tyngre,
och ej så litet ändå, än dem, som Faiakerna brukte,
svang den och slungade sedan i väg ifrån seniga handen,
så att i luften det sjöng, och de segelvana Faiaker,
vida berömda till sjöss, då hukade ner sig till marken
under hans vinande kast, och långt bortom övrigas märken
ledigt den flög från hans hand. Och Athene var den, som vid målet
märkena satte, förskapad till man, och hon ropte och sade:
"Främling, här kunde då även en blind med trevande händer
känna ditt märke igen; ej står det i hopen bland andra,
utan är framom långt. Var lugn för detta slags idrott!
Ingen Faiaker skall kunna dig nå eller kasta förbi dig."
Sade. Då fröjdade sig den prövade konung Ulysses,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
