- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
90

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde Sången. Festlig dag hos Faiakerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

glad att i samlingen finna en man, som var honom bevågen.
Därpå med lättare hjärta han så till Faiakerna talte:

"Gören det kastet mig efter, I ynglingar! Snart jag en annan
kastar väl lika så långt eller längre ändå, vill jag hoppas.
Vem som förresten har mod och har lust av alla de andra,
träde nu fram till en dust, ty svårt har jag blivit förnärmad:
brottning och knytnävskamp, ja löpning — intet jag vägrar.
Kom vem av alla som vill, förutom Laodamas ensam.
Han är ju själva min värd; vem önskar en dust med sin gästvän?
Nej, en föraktlig tölp och en dåre den mannen ju vore,
som till en tävlingskamp utmanade värden, han gästar,
helst bland ett främmande folk; och han endast sig själv skulle skada.
Men av de andra jag ingen försmår eller visar tillbaka,
utan vill gärna dem träda emot för att se, vad de duga.
Ty jag är icke så dålig i ett enda slags idrott.
Mästerligt väl jag förstår att hantera den glättade bågen;
min bleve pilen, som träffade först sin man uti vimlet
borta i fiendehär, om också det stode omkring mig
andra kamrater i mängd, som alla på fienden sköte.
Blott Filoktetes det var, som mig överglänste på båge
borta i troernas land, när achaierna sköto med pilar;
men den vida förnämste jag är ibland övriga alla,
vilka nu leva på jord och av markens gröda sig nära.
Dock med forntidshjältarna ej jag mig dristar att tävla,
icke med Herakles, ej med Oichaliern Eurytos heller,
vilka med gudarna själva sig mätt i att skjuta med båge.
Därför en bråddöd Eurytos fick, och den väldige kämpen
hann ej att åldras i frid i sitt hus, ty Apollo i vrede
dödade honom för det, att han manade guden till tävlan.
Lansen jag skickar så långt, som en annan ej hinner med pilen.
Endast i löpning jag fruktar att en eller annan Faiaker
kunde mig hinna förbi; ty gruvligt mig simningen medtog
ute i böljornas svall, då jag saknade daglig förplägning,
sådan på skeppen man har, och av detta jag mattats i kroppen."

Så han talte, och runt förstummades alla i tystnad;
endast Alkinoos själv tog till orda och svarade honom:

"Främling, de orden, du talade nu, dem hörde vi gärna.
Hävda allenast du ville dig själv och din lysande mandom,
retad till vrede av ynglingen där, som i tävlande runden
vågade smäda dig nyss; ty du vet, att din ära skall ingen
vilja förringa, som lärt att med vett och med billighet tala.
Men hör av mig nu tillbaka ett ord för att också åt andra
hjältar det säga en gång, när du återkommen till hemmet,



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free