Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Sången. Kikonerna. Lotofagerna. Cyklopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Honom svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Konung Alkinoos, lysande drott över alla Faiaker!
Detta jag kallar i sanning en fröjd att en sångare höra.
sådan som denne, vars stämma är lik de odödliga gudars.
Jag tror då ingenting skönare finns att sig tänka och önska,
än då allt folket sig ägnar en dag åt den festliga glädjen
och uti långa rader till bords de i salarna sitta,
lyssnande tjusta till sångarens ord, medan borden stå fyllda
rikligt med bröd och med kött, och det glödande vinet ur bålen
härolden öser och bringar omkring och i bägarna häller.
Detta det skönaste är utav allt, som jag mäktar mig tänka.
Dock av ditt hjärta du drevs till att efterfråga de tunga
sorger jag haft, för att endast dess mer jag må våndas och sörja.
Vad skall jag först likväl, eller vad skall jag sist dig berätta,
då så otaliga sorger mig sänt de evärdliga gudar?
Nu vill jag först eder säga mitt namn, att I måtten det veta,
och att i kommande dagar jag själv, ifall döden jag undflyr,
måtte er gästvän vara, om ock jag är boende fjärran.
Jag är Ulysses, Laertes’ son, ibland människor vida
frejdad för allsköns list, och mitt rykte gått ända till himlen.
Ithaka heter mitt land, fjärrsynliga ön, där det höga
Neriton lyfter sin väldiga ås med de susande skogar.
Öar så många där ligga omkring och helt nära varandra:
Same, Dulichions ö och den skogbevuxna Zakynthos.
Stigande sakta ur sjön, är hon västligast själv av dem alla,
medan mot morgonens ljus och mot söder de övriga ligga.
Stenig hon är, men en god fostrarinna av män. Ja i sanning,
ingen syn jag ljuvare vet än fädernejorden.
Väl höll därborta mig kvar den sköna gudinnan Kalypso
inne i grottornas valv och ville mig hava till make;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
