- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
102

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Sången. Kikonerna. Lotofagerna. Cyklopen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skogbevuxen den är, och vildmarksgetter i massa
leva på den, ty ett människofjät bortskrämmer dem aldrig;
jägare ströva där aldrig omkring, som i skogarna utstå
allahanda besvär, där de klättra på klippornas branter.
Varken det odlingar finns på dess mark eller betande hjordar,
oplöjd är den och aldrig besådd, och året igenom
ligger den människotom och föder blott bräkande getter.
Ty hos cykloperna finnes det ej rödbogade fartyg,
ej skeppsbyggare finner man där, som åt dem kunna timra
goda och toftade skepp till att ärenden många besörja,
farande kring dit människor bo, såsom eljest ju ofta
människor segla på havet med skepp och besöka varandra.
Då hade ön varit vackert bebyggd och av människor odlad,
ty den är långt ifrån karg, och den bure i tid, vad den skulle.
Ängarna breda på stranden sig ut vid det skummiga havet,
saftiga, mjuka av gräs, där rankorna gott skulle trivas;
jämn är dess mark för en plog, och hög skulle säden där bölja,
färdig att meja i tid, ty bördig är grunden inunder.
Där finns den tryggaste hamn, där kablar ej äro av nöden
ankare icke behövs eller akterlinor till fäste,
utan man landar där blott och dröjer i trygghet, tills lusten
kännes att segla igen, då vinden gynnande blåser.
Innerst i hamnens bukt är en källa med klaraste vatten,
springande fram ur en grottas valv i en rundel av popplar.
Dit vi nu seglade in, och en gud ledsagade färden
genom en natt så svart, att vi ej kunde skönja det minsta;
mörkret kring skeppen låg ruvande tjockt, och månen ej heller
lyste på himmelen fram, utan gömde sig undan i skyar.
Ingen ibland oss fick sikte på ön, då vi seglande kommo,
heller ej vågorna såg, som mot stranden rullade långa,
innan vi skrapade redan mot land med de toftade skeppen.
Men sedan skeppen stött på, vi bergade samtliga segel,
stego ock själva därefter i land vid det skvalpande havet;
där vi oss lade till ro och förbidade heliga Eos.

Men när i gryningen sken den rosenfingrade Eos,
gingo på ön vi omkring och den sågo med största förundran.
Men av de heliga nymfer, de döttrar av Zeus med egiden,
jagades getter från klipporna ner, att vi måtte få äta.
Genast från skeppen vi hämtade dit våra krokiga bågar
och våra jägarespjut, och i trenne skaror fördelta
gjorde vi jakt, och en gud oss beskärde ett hugnande byte.
Talet på skepp, som mig följde, var tolv, och vid delningen kommo
nio getter på vart, och mig ensam skänkte man tio.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free