- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
105

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Sången. Kikonerna. Lotofagerna. Cyklopen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Därpå lät hälften han löpna till ost av mjölken den vita,
samlade hop den och lade den ner uti flätade korgar,
men han lät hälften i byttorna stå för att hava att taga,
när han behövde en drick, och jämväl för att hava till kvällsvard.
Men när han hade med iver och fart sina sysslor förrättat,
tände han sedan upp eld och fick se oss och frågade genast:

"Vilka väl ären I, män, och vadan på böljorna komna?
Driven I handelsfart eller seglen I endast på måfå
kring som en vikingaskara på hav? Ty sådana ströva,
sättande livet på spel, för att plundra på främmande kuster."

Så han talte, men vi våra hjärtan förlamade kände,
skrämda såväl av hans bullrande röst som av jättegestalten.
Strax jag mig sansade dock och svarade honom och sade:

"Hit ifrån Troja vi länt, stormdrivna achaier vi äro,
som uppå villande hav kringvräkta av växlande vindar,
strävande hem till vårt land, men på andra vägar och banor
råkade komma, ty så har det Zeus väl behagat att styra.
Vet, att i hären vi stått under Atreus’ son Agamemnon,
han vars rykte är nu det största, som finns under himlen,
då en så mäktig stad han förstört och fördärvat så många
fiendefolk. Men vi arma nu hit äro komna och ödmjukt
famna ditt knä, om du ville som vän oss förpläga och även
giva en gästvänskänk, som sig bör och är brukligt att giva.
Bäste, för gudarna visa försyn, ty vi bedjande komma!
Zeus är ju hämnare själv åt främlingar alla och arma,
gästvänguden, som själv ledsagar det heliga armod."

Så jag sade, men strax mig den obarmhärtige svarte:
"Främling, en dåre du är, eller fjärran ifrån är du kommen,
efter du bjuder mig hava försyn eller fruktan för gudar.
Nej, vi cykloper, vi frågade ej alls efter Zeus med egiden
eller vad gudar du vill, ty vi själva långt starkare äro.
Aldrig av fruktan för vredgade Zeus lär jag komma att skona
varken ditt folk eller dig, med mindre det så mig behagar.
Säg mig nu först, var du styrde i land med ditt timrade fartyg,
antingen ytterst på ön eller nära intill, att jag vet det."

Så han frågade lömskt, men för slug jag var till att narra;
alltså med listiga ord jag svarade honom och sade:

"Guden Poseidon har splittrat mitt skepp, jordskakaren starke,
sedan han kastat det in mot er strand vid den yttersta udden
och emot klipporna vräkt, ty av vinden det drevs ifrån djupet;
endast jag själv och de männen, du ser, blevo frälsta från döden."

Sade; men icke ett ord mig den obarmhärtige svarte,
utan han rusade upp och en våldsam hand på mitt manskap
lade, och gripande två på en gång, han slog dem i marken



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free