- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
111

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Sången. Kikonerna. Lotofagerna. Cyklopen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så de sade, men rubbade ej mitt manliga hjärta,
utan till resen jag ropte på nytt i mitt sinnes förbittring:

"Frågar dig någon, cyklop, ibland dödliga mänskor på jorden,
huru det skedde, att ögat på dig blev så ömkligen bländat,
giv då till svar, att Ulysses det var, som dig rövade synen,
stadsförhärjaren, Laertes’ son, som på Ithaka härskar."

Så jag talte, men han veklagande ropte och svarte:
"Ve, då besannas på mig, vad för längesedan mig spåddes.
Fordom det levde bland oss här en siare ädel och kraftfull,
Telemos, Eurymos’ son, som bland siare hade ej like,
och som till ålderns senaste dar bland cykloperna spådde.
Denne förkunnade mig, att detta mig allt skulle hända,
att för Ulysses’ händer en gång skulle synen jag mista.
Men jag mig väntade jämt, att det hit skulle komma en kämpe,
reslig till växten och skön och rustad med väldiga krafter.
Nu däremot har så liten en man, ja en pyssling, en struntkarl,
stuckit ut ögat på mig, sedan först han med vin mig bedövat.
Dock, Ulysses, kom hit, och jag måtte som gäst dig förpläga
och jordskakande guden förmå till att hjälpa dig hemåt;
ty jag till honom är son, och han säger sig vara min fader.
Själv han skall läka mig ock, om han vill, men icke en annan
varken av saliga gudar det kan eller dödliga människor."

Så han talte, men jag då svarade honom och sade:
"Ack att jag mäktade lika så visst att dig göra förlustig
anda och liv och dig sända ditner till det töckniga Hades,
som ej Poseidon en gång skall dig återställa ditt öga!"

Sålunda ropade jag. Då bad han till drotten Poseidon,
sträckande händerna uppmot den stjärnesmyckade himlen:

"Hör min bön, jordfamnande gud, du mörke Poseidon!
Är jag i sanning din son och du säger dig vara min fader,
giv då, att aldrig Ulysses igen måtte komma till hemmet,
stadsförhärjaren, Laertes’ son, som på Ithaka härskar.
Men är det honom beskärt att få skåda de sina och lända
hem till sin präktiga boning igen och fädernejorden,
låt honom sent och med nöd och med alla kamrater förgjorda
komma till hemmet på främmande skepp och där finna elände."

Bedjande talte han så, och vart hörd av den mörke Poseidon.
Därpå en klippa han lyfte igen, som var ännu långt större,
svängde och slungade den med all sin omätliga styrka.
Neder i havet den föll bakom mörkblåstammiga skeppet
litet det fattades blott, att den träffade ändan av styret.
Högt uppsvallade sjön för den nederplumsande klippan;
skeppet av svallet då fördes åstad över sundet mot holmen.

Men då till honom vi länt, där de övriga toftade skeppen



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free