Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Sången. Kikonerna. Lotofagerna. Cyklopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtliga lågo och väntade än och kamraterna sorgsna
sutto omkring dem på strand och förbidade ständigt vår ankomst,
halade genast vi fartyget upp på den sandiga stranden,
stego ock själva därefter i land vid det skvalpande havet.
Därpå vi lastade ut cyklopens fänad ur skeppet,
skiftande allt, så att ingen av oss skulle sakna sin andel.
Väduren först likväl åt mig ensam vid fänadens delning
gavs av mitt benskenpansrade folk, och jag honom på stranden
åt molnskockaren Zeus, Kroniden, som alla behärskar,
offrade fromt och förbrände hans lår, men guden försmådde
offret och tänkte allenast därpå, hur han samtliga skeppen
måtte fördärva för mig och de kära kamraterna döda.
Sålunda dagen igenom vi där, tills solen gick neder,
sutto och njöto ymnighet kött och det ljuvliga vinet.
Dock, när solen gick ner och aftonskymningen inbröt,
gingo på stranden vi alla till ro vid det skvalpande havet.
Men när i gryningen sken den rosenfingrade Eos,
ställde en maning jag strax till mitt folk och befallde dem skyndsamt
själva att stiga ombord och akterlinorna lossa.
Männen då gingo ombord och på roddarebänkarna genast
satte sig neder i rad, och för årorna skummade vattnet.
Därifrån vidare seglade vi med bedrövade hjärtan,
glada att leva likväl, fastän kära kamrater vi mistat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
