- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
114

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Aiolos. Laistrygonerna. Circe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men uttröttad jag var, och den ljuvliga sömnen mig påkom,
ty under hela vår färd hade skotet jag skött och åt ingen
velat det lämna i hand, för att fortare hinna till hemmet.
Men under tiden begynte mitt folk med varandra ett samtal,
ty de förmente, att silver och guld jag förde som gästskänk
med mig från Ailos hem, högsinnade Hippotessonen;
mången då talade så med en menande blick på sin granne:

"Gudar, hur innerligt kär och värderad den mannen hos alla
människor bliver, så snart som ett land och en stad han besöker.
Sköna klenoder i mängd för han med sig tillbaka från Troja,
vilka av bytet han fått, och vi, som ju ändå densamma
färden har prövat, vi komma igen med händerna tomma.
Därtill har Aiolos nu i sin vänskap skänkt honom detta.
Låtom oss titta nu efter i hast, vad detta kan vara,
vad för en myckenhet silver och guld som gömmes i säcken."

Sagt, och det onda förslag fick överhanden bland folket;
säcken de öppnade: strax utrusade vindarna alla,
och i en rivande fart utåt djupet de fördes av stormen
gråtande bort från sin fädernejord, och ur sömnen jag väcktes.
Och med förtvivlan betänkte jag då i mitt manliga hjärta,
om jag mig strax över bord skulle kasta och dränka i havet
eller ock tigande tåla och än bland de levande dväljas.
Dock, jag fördrog det och härdade ut och i skeppet mig lade,
höljande in mig av sorg. Men skeppen av rasande stormen
fördes tillbaka till Aiolos’ ö under männernas suckan.

Där uppå kusten vi stego i land och oss hämtade vatten,
och invid skeppen på stund sig kamraterna lagade middag.
Men då vi hade med mat och med dryck oss alla förplägat,
tog jag en härold med och en annan kamrat och begav mig
hän till Aiolos’ prisade borg och träffade honom
sittande glad till bords med sin hustru och älskade barnen.
Komna till salen fram, vi på tröskeln oss tigande satte
tätt invid posterna ner, och de häpnade alla och frågte:

"Vad? Du här, Ulysses, igen? Vilken gud är dig avog?
Troget vi sörjde ju dock för din färd, för att komma du måtte
hem till ditt land och ditt hus och varthelst det eljest dig lyste."

Så de sade, då svarade jag och var hjärtans bedrövad:
"Mig har mitt dåliga folk och den olycksaliga sömnen
bragt i fördärvet, men hjälpen mig I, som mäkten det göra."

Så jag sade, i akt att med vänliga ord dem beveka;
alla dock tigande sutto, och så mig svarade fadern:

"Laga dig genast bort från min ö, du bland levande uslast!
Ej får jag hysa inunder mitt tak eller hjälpa på vägen
sådan man, som förhatlig sig gjort för de saliga gudar.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free