- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
118

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Aiolos. Laistrygonerna. Circe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hugstore Eurylochos lott blev den första, som utföll.
Strax han begav sig i väg, och två och tjugo kamrater
gingo då gråtande med och oss lämnade kvar i vår ångest.
Snart de nu kommo till Circes palats, som låg i en dalgång,
byggt av polerad sten på en plats med den friaste utsikt.
Runtomkring slottet på vakt bergslejon och vargar där lågo,
idel förhäxade män, som hon räckt sin fördärvliga trolldryck.
Dessa ej rusade an på mitt folk, men i stället allenast
sprungo på fötter och viftade glatt med svansarna långa.
Likasom hundarna svansa med fröjd kring sin herre, som kommer
inifrån bordet, ty alltid åt dem har han med sig en godbit,
likaså lejon med rysliga klor och vargar kring männen
svansade glatt, och de sågo med skräck dessa hiskliga odjur.
Stannande utanför dörrn till den fagerlockigas boning,
Circe de hörde, därinne hon sjöng med sin tjusande stämma,
medan vid väven hon gick, den hon vävde så stor och så härlig,
fin, ovansklig och skön, som gudinnornas arbeten äro.
Tog då till orda bland dem krigshövdingen, käcke Polites,
vilken mig kärast av manskapet var och mig ärligast mente:

"Vänner, en kvinna jag hör, som sjunger så härligt därinne,
medan vid väven hon går, och i hela palatset det ljuder,
ja, en gudinna det är eller dödlig. Skyndom att ropa."

Så han talte, och nu med ljudelig stämma de ropte.
Genast hon kom, och hon öppnade vitt sina strålande dörrar
och bjöd dem in, och besinningslöst de samtliga följde;
endast Eurylochos stannade kvar, ty han anade arglist.
In hon dem förde och sitta dem bjöd uppå stolar och troner,
därpå hon blandade ost och mjöl och gyllene honung
uti pramnensiskt vin och blandade även i drycken
olycksbringande gift, att de måtte förgäta sitt hemland.
När hon dem bjudit och drycken de tömt, hon strax med sitt trollspö
gav dem ett rapp var och en och stängde dem in i sitt svinhus,
och de av svin både huvud och kropp och grymtning och svinborst
hade nu fått, men förståndet var än, som det varit tillförne.

Sålunda stängdes de gråtande in, och Circe framför dem
kastade ållon av bok och av ek jämte röda korneller,
som är den vanliga födan för svin, som sig vältra på jorden.

Men Eurylochos vände tillbaks till det beckade skeppet
för att berätta för oss om kamraternas sorgliga öde.
Ej han förmådde att tala ett ord, så gärna han ville,
träffad i hjärtat av svåraste sorg, och av tårar hans ögon



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free