- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
119

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Aiolos. Laistrygonerna. Circe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fylldes, och klaga försökte han väl, men kunde det icke.
Men då vi häpnande nu bestormade honom med frågor,
han oss förtäljde till slut, att förlorade voro de andra:

"Inåt den skogen, du bjöd, vi vandrade, ädle Ulysses;
snart vi då funno ett ståtligt palats, som låg i en dalgång,
byggt av polerad sten på en plats med den friaste utsikt.
Någon där gick under klingande sång vid den resliga vävstoln,
om nu gudinna hon var eller dödlig; då ropte de ljudligt.
Genast hon kom, och hon öppnade vitt sina strålande dörrar
och bjöd dem in, och besinningslöst de samtliga följde;
ensam därute jag stannade kvar, ty jag anade arglist.
Och de försvunno där alla ihop, och icke en enda
syntes utav dem igen, fast jag satt där och spejade länge."

Så han sade, men jag över skuldran då slängde mitt stora
silvernaglade kopparsvärd och tog även min båge;
därpå jag bjöd honom föra mig fort på den vägen de vandrat.
Men han om knäna mig armarna slog och bad mig bevekligt,
och med bevingade ord han jämrande talte och sade:

"Tvinga mig ej att gå dit, låt här mig få stanna, o konung!
Ty ej slipper du själv därifrån, det vet jag, och ingen
mäktar du rädda av dem. Låt oss genast med dessa här andra
fly härifrån, kanske kunna vi än förgörelsen undgå."

Så han talte, men jag honom svarade genast och sade:
"Gott, Eurylochos, stanna då du härnere på stranden,
sitt här och ät du och drick vid det rymliga, beckade skeppet!
Men jag själv går åstad, ty för mig är det bjudande nödtvång."

Sagt, och jag vandrade av uppåt ön ifrån skeppet och havet.
När jag då gående kom i den heliga dalen och nära
hunnit det höga palats, giftblanderskan Circe bebodde,
mötte på stigen mig där den guldstavbärande Hermes,
när jag mot huset gick fram; han såg ut som en blomstrande yngling
med nyspirande skägg, uti människans skönaste ålder;
handen till hälsning han gav och talade till mig och sade:

"Arme, vart är du nu åter på väg här bland klipporna ensam,
vetande ej, vart du går? Dina vänner därborta hos Circe
äro nu innestängda som svin i de stadiga stior.
Kommer du hit för att hjälpa dem ut? Du själv lär ej dädan
slippa tillbaka igen, men bli kvar, där de övriga äro.
Men välan, jag beskydda dig vill och för farorna frälsa.
Här skall ett skyddande medel du få, tag det med, när i Circes
salar du träder, så skall från ditt liv det förgörelsen värja.
Nu skall jag ge dig besked om Circes fördärvliga anslag.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:35:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/homeody/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free