- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
126

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Aiolos. Laistrygonerna. Circe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så jag talte; det likade gott deras manliga hjärtan.
Dock icke därifrån ens fick jag föra mitt folk utan skada.
Bland mina män en Elpenor det fanns, som var yngst av dem alla,
varken behjärtad i strid eller särdeles stark i förståndet;
denne där gått och sig lagt för sig själv uppå taket av slottet,
sökande svalka och luft, sedan rusig han blivit av vinet.
När han nu trampet och sorlet förnam vid kamraternas uppbrott,
störtade plötsligt han upp och besinnade ej i sin yrsel,
att han tillbaka behövde gå ner utför trappan den långa,
utan föll huvudstupa där ner ifrån taket och bräckte
benet i nacken tvärt, och själen for neder till Hades.

När vi då stodo på väg, jag talade så till mitt manskap:
"Säkert I tron, att vi skola nu hem till fädernejorden
ställa vår färd, men en annan förut är av Circe oss ålagd,
neder till Hades’ hus och den hemska Persefones närhet
för att om siaresvar thebanen Teiresias fråga."

Så jag sade, men hjärtat på dem var färdigt att brista,
neder de satte sig, sleto sitt hår och sig jämrade högljutt,
men deras klagan och gråt dem båtade icke det minsta.

Medan vi vandrade nu till vårt skepp uppå stranden av havet,
alla med sorgset mod och gjutande ymniga tårar,
hade ock Circe begivit sig ner till det beckade skeppet,
och hon ett kolsvart får och en kolsvart gumse där bundit;
lätt hon oss glidit förbi, ty vilja sig gudarna dölja,
vem är i stånd att dem se, de måtte nu gå eller komma?




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free