- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
127

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte Sången. Ulysses i underjorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ELVTE SÅNGEN.


Ulysses i underjorden.



Men sedan komna vi voro ditner till skeppet på stranden,
grepo vi fatt och det halade ut i gudomliga havet,
fraktade masten och seglet ombord på vårt beckade fartyg,
skeppade fåren så in, och därefter med sorgen i hjärtat
stego vi själva ombord, utgjutande ymniga tårar.
Circe, gudinnan med människoröst, den mäktiga, fagra,
sände en segelfyllande vind, ett ypperligt följe,
efter oss akter ifrån mot det mörkblåstammiga skeppet.
Sedan vi hade då tackel och tåg behörigen ordnat,
sutto vi lugna på toft och fördes av vind och av styrman.
Dagen igenom vårt segel stod spänt på den ilande färden;
solen sänkte sig ner, och vägarna höljdes av mörker,
då över djupa Okeanos fram vi hunno till stranden.

Här var det land och den stad, som Kimmerierfolket bebodde;
höljda de lågo i dimma och moln, ty aldrig däröver
blickar den lysande Helios ner med sitt strålande öga,
varken då uppåt han stiger på stjärnesmyckade himlen,
eller då neder han dalar igen ifrån himlen till jorden,
utan där vilar en tryckande natt på de dödliga arma.
Här vi nu lade med skeppet i land och togo så fåren
med oss och vandrade hän utefter Okeanos’ flöde,
ända tills platsen jag fann, som Circe mig hade beskrivit.

Offerdjuren tillreds av Eurylochos och Perimedes
höllos, och själv drog jag ut från min sida det eggade svärdet,
grävde en grop, som mätte en aln i längden och bredden,
göt så kring denna ett dryckesblot åt alla de döda,
först ut av honungsmjölk och sedan av ljuvliga vinet
och så av vatten till sist, och mjöl jag strödde däröver.
Och med en innerlig bön till de dödas flyktiga hamnar
offer jag lovade dem av en gallko, ypperst i hjorden,



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free