Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte Sången. Ulysses i underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när jag till Ithaka länt, och att bålet råga med håvor;
lovade ock, att jag skulle jämväl åt Teiresias ensam
offra ett helsvart får, som var skönast av alla jag ägde.
Men när jag gjort mina löften och bett till de prisade döda,
fåren jag grep, och den hållande fram över gropen, jag avskar
strupen, och blodet strömmade mörkt, och då kommo i massa
nerifrån Erebos’ djup de hädansomnades själar:
brudar och ynglingar sköna och gubbar, förtrogna med sorgen,
mör i sin gladaste vår och med sorgen så ny i sitt hjärta,
kämpar med dödliga sår efter kopparspetsade lansar,
dräpta av Ares i krig och med blodiga rustningar alla:
dessa kring gropen vimlade tätt uppå sidorna alla
under ett rysligt gny, och jag greps av den bleka förfäran.
Nu jag befallde och manade strax mina trogna kamrater
fåren att taga, som nyss för den mordiska kopparen fallit,
flå dem i hast och dem bränna och fromt till de eviga bedja,
både till Hades’ drott och Persefone, hemska gudinnan.
Åter jag själv drog ut från min sida det eggade svärdet,
satte mig ner och höll vakt, att de dödas flyktiga hamnar
blodet ej nalkades, innan jag först Teiresias frågat.
Den som där först av de döda kom fram var kamraten Elpenor.
Ej var han ännu begravd i den vittkringbanade jorden,
ty vi den döde ju lämnade kvar i palatset hos Circe,
obegråten och obegravd för den trängande brådskan.
Tårar jag fällde, då honom jag såg, och jag fylldes av ömkan,
och med bevingade ord jag till ynglingen talte och sade:
"Säg, Elpenor, hur kom du hit ner till det töckniga mörkret?
Fortare kom du till fots än jag själv på det beckade skeppet?"
Så jag talte, och klagande han mig då svarte och sade:
"Ädle Laertesson, du mångförslagne Ulysses,
övermåttet av vin och mitt olycksöde förgjort mig.
Uppe på Circes palats jag mig lagt och besinnade icke,
att jag behövde tillbaka gå ner utför trappan den långa,
utan föll huvudstupa där ner ifrån taket och bräckte
benet i nacken tvärt, och själen for neder till Hades.
Nu bönfaller jag dig vi de kära, du äger i fjärran,
ja vid din hustru, din far, som dig fostrade, när du var liten,
och vid Telemachos, sonen, som kvar du lämnade hemma;
ty jag förstår, att när bort ifrån Hades rike du drager,
skall till Aiaie du styra igen med det präktiga skeppet:
där skall du tänka på mig, det är vad jag beder dig, konung.
Låt mig ej obegravd eller obegråten där lämnas,
när du far bort, att jag ej må förvålla dig gudarnas vrede,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
