- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
130

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte Sången. Ulysses i underjorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och som med gåvor begära till viv din däjliga maka;
dock deras övervåld skall du hämnas förvisst, när du kommer.
Men när du sålunda har friarnas flock därhemma i huset
dödat försåtligt med list eller öppet med eggade kopparn,
giv dig på vandring då ut med en välgjord åra i handen,
ända till dess att du kommer till folk, som havet ej känna,
mänskor, som icke förstå att med salt bereda sin föda,
vilka ej någonsin sett rödkindade bogen på fartyg
eller hur åror ser ut, som äro vingar för skeppen.
Hör nu ett tydligt tecken därpå, som dig icke kan undgå:
när på din vandring en dag du får höra en mötande säga,
att med en kastoskovel du går på din kraftiga skuldra,
sätt uti jorden då ner din lätthanterliga åra,
bringa ett lysande offer på stund åt den starke Poseidon
både av gumse och tjur och av suggbestigande fargalt,
vandra så hemåt igen och hedra med festhekatomber
alla de saliga gudar, som bo i himmelens rymder,
en efter en. — Till sist, dock ej på det böljande havet,
kommer den mildaste död och dig hädankallar ur livet
efter en ålderdom lång, då du vissnat i lycka och folken
blomstra omkring dig sällt. Nu har jag ditt öde förkunnat."

Så han talte, men jag då svarade honom och sade:
"Detta Teiresias, visst mig de eviga själva beskärde.
Men välan, mig detta nu säg och berätta uppriktigt:
själen därborta jag ser av min hädansomnade moder;
tigande sitter hon där invid offerblodet och gitter
varken att kasta en blick på sin son eller tala till honom.
Säg mig, o drott, hur hon känna mig skall och förstå, att jag är här?"

Så jag talte, och han mig svarade genast och sade:
"Lätt är den saken, och detta allen må du lägga på hjärtat:
vilken du städer nu till av de hädansomnade döda
fram till blodet att träda, skall strax dig sanningen säga;
vem du det åter förmenar, han strax skall vika tillbaka."

Sagt, och därefter nu vände igen in i skuggornas rike
drotten Teiresias’ själ, då han gudarnas råd mig förkunnat.
Själv jag i tålig förbidan där satt, till dess att min moder
nalkades mörknade blodet och drack. Hon mig kände då genast,
och med bevingade ord hon klagande talte och sade:

"Älskade barn, hur kom du hit ner till det töckniga dunklet
levande själv? För de levande svårt är att detta få skåda.
Väldiga floder och brusande hav ju oss ligga emellan,
främst Okeanos’ ström, över vilken det icke är möjligt
komma till fots, utan seglande blott på ett ypperligt fartyg.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free