Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte Sången. Ulysses i underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längtan det var efter dig, o min dyre Ulysses, din kärlek
och din sonliga vård, som det ljuvliga livet mig släckte."
Så hon sade; men jag då försökte med klappande hjärta
famna den älskade hamn av min hädansomnade moder.
Trenne gånger jag störtade fram, betagen av längtan,
trenne gånger tillbaka hon vek som en dröm eller skugga
undan min famn, och än bittrare då mig sargade sorgen,
och med bevingade ord jag talte till henne och sade:
"Moder, vi stannar du ej, då så ivrigt jag söker dig hinna,
så att vi kunde i Hades ännu med varandra i famnen
bägge tillsammans mätta vår själ av den isande sorgen?
Är du en skenbild blott, som den höga Persefone sänder,
för att av endast förvärrade kval mitt hjärta skall våndas?"
Så jag sade; då svarade strax min vördade moder:
"Ack, mitt älskade barn, osällast av människor alla,
ej dig med gyckelspel Zeusdottern Persefone dårar.
Detta är alla de dödligas lott, när de hamnat i döden.
Icke finns mera då kött eller ben eller senornas bindslen,
utan när livets krafter har försvunnit ur knotorna vita,
ödelägges det allt utav bålets förtärande låga,
under det själen flyr bort som en dröm uppå ilande vingar.
Därför till ljuset skynda dig upp och bevara i minne
allt vad jag sagt, för att sedan en gång för din maka det säga."
Så med varandra vi två där växlade tankar. Då syntes
kvinnornas skara, som fram av den höga Persefone sändes;
konungadöttrar och kungaviv de samtliga voro.
Runtom det mörknade blod de strömmade samman i skaror.
Strax jag betänkte, hur en efter en jag dem skulle få fråga.
Äntligen syntes mig detta beslut som det bästa jag visste:
raskt ifrån länden jag drog långeggade svärdet och tillät
icke, att alla det mörknade blod där drucko på en gång.
En efter annan de nalkades då, och envar om sin härkomst
lämnade noga besked, och jag själv utfrågade alla.
Först av dem alla jag såg den ädelättade Tyro;
hon var en dotter, förtäljde hon mig, av den höge Salmoneus,
och hon med Aiolos’ son var förmäld, den behjärtade Kretheus.
Men i Enipeus’ heliga flod hon sig hade förälskat,
som är den underskönaste flod, som rinner på jorden;
därför ofta hon gick hän till Enipeus’ däjliga flöde.
Men uti flodens gestalt sig förbytte den starke Poseidon
och i sin famn henne slöt uti strömmens brusande mynning.
Svallande välvde sig böljan då upp och stod som en klippvägg
runt omkring dem till skydd för den dödliga kvinnan och guden.
Jungfrugördelen han löste och strax henne sänkte i slummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
