Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte Sången. Ulysses i underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unnade endast åt den, som en flock bredpannade oxar
vågade driva från Fylake bort utur Ifiklos’ gårdar.
Detta var vanskligt dåd, och endast den frejdade siarn
djärvdes det våga; dock han, av en gudomsskickelse hämmad,
fjättrades hårt uti smärtande band av de lantliga herdar;
men sedan månader gått och dagarna alla förlidit
under det välvande år och horerna nalkades åter,
blev han av väldiga Ifiklos löst omsider ur banden,
sannspådd funnen i allt, och Kronions vilja blev uppfylld.
Leda därefter jag såg, Tyndareos’ prisade maka,
som åt Tyndareos fostrade upp två modiga söner,
hästbetvingaren Kastor och boxaren stark Polydeukes.
Länge de gömts i den alstrande jord, dock leva de båda:
dessa har heder förunnats av Zeus ännu under jorden,
så att varannan dag få de leva och åter varannan
äro de döda, och ära de fått med de eviga lika.
Även jag Ifidemia där såg, som var gift med Aloeus.
Henne Poseidon, förtalde hon själv, hade famnat i älskog;
tvillingsöner hon födde, men kort blev livet för bägge,
Otos, de eviga lik, och hans frejdade bror Efialtes.
Dessa de jättelikaste män, som den bördiga jorden
fostrat, de fagraste voro jämväl näst efter Orion.
Redan vid nio år de nio alnar i bredden
höllo och nådde en längd av nio försvarliga famnar.
Själva de eviga hotade de med att upp i Olympen
komma med härnadens vilda tumult, och de ämnade stapla
Ossa på toppen upp av Olympos och sedan på Ossa
Pelions skogomsusade fjäll för att himlen bestiga.
Verkställt skulle de också sitt hot, om de hunnit till ålder;
dock, den strålande sonen av Zeus och av lockiga Leto
dödades båda i tid, förrn vid tinningen börjat att spira
ynglingafjunen och hakan bekläts av det krusiga ungskägg.
Prokris och Faedra jag såg, och jag såg Ariadne den sköna,
som var illistige Minos’ barn; med henne var Theseus
en gång från Kreta på väg till Athens gudomliga klipphöjd;
dock han lyckades ej, ty på vågomsvallade Dia
blev hon av Artemis fälld, som hört Dionysos berätta.
Maiara och Klymene även jag såg, och jag såg Erifyle,
kvinnan, som skändligt för glimmande guld förrådde sin make.
Dock jag tälja ej kan och vid namn uppräkna dem alla,
konungadöttrar och konungaviv, som där kommo till synes.
Förr skulle heliga natten förgå, och tiden är inne
redan att gånga till ro ibland manskapet nere på skeppet
eller ock här, men på er och på gudarna vilar min hemfärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
