Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte Sången. Ulysses i underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så hans berättelse ljöd, och i andlös tystnad de alla
sutto betagna av tjusning ännu i den mörknade salen.
Tog då till orda bland dem vitarmade Arete och talte:
"Sägen, Faiaker, vad synes er nu om den främmande gästen
och om hans skönhet och växt och hans ädeldanade sinne?
Gäst är han närmast hos mig, men äran ju faller på alla.
Skynden då icke så fort med hans avfärd, knappen ej heller
gåvorna av, som behövas så väl! Ty i husen hos eder
ligga ju skatterna hopade högt genom gudarnas ynnest."
Tog då till orda bland dem Echeneos, grånade hjälten,
vilken av alla faiakiske män var den äldste till åren:
"Vänner, ej främmande alls för vår egen mening och avsikt
ljuder vår drottnings förståndiga tal; må vi strax henne lyda!
Dock av Alkinoos främst det beror, vad vi göra och lova."
Svarade då Alkinoos strax och sade till honom:
"Ja, edert ord skall stånda vid makt, så sant som jag lever
och är den rådande drott över segelvana Faiaker.
Dock, vår gäst må sig giva till tåls och, så ivrigt han längtar,
stanna ändå till i morgon, till dess att jag gåvorna alla
hinner att bringa till stånd; vi män skola sörja för färden,
främst bland alla dock jag, ty mitt är väldet i landet."
Honom svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Konung Alkinoos, lysande drott över alla Faiaker!
Båden I också mig dröja ett år här i landet hos eder,
blott I besörjen min färd och gåven mig kostliga skänker,
kunde jag önska det själv, och förvisso det vore långt bättre
att med en fullare hand jag komme till fäderneslandet.
Ty välkomnare bleve jag då och långt mera värderad
utav var människa visst, som till Ithaka såge mig hemländ."
Svarade honom Alkinoos då och talte och sade:
"Detta förvisso vi se, när vi dig, Ulysses, betrakta,
att du är icke en skälm och bedragare, sådana många
stryka omkring överallt och näras av bördiga jorden,
sättande lögner ihop, så att ingen kan sanningen skönja;
du däremot är så ädel till sinn, som ditt tal är behagligt.
Som om du vore en skald, har du vackert och fängslande skildrat
både argivernas nöd och det svåra du själv gått igenom.
Men välan mig detta nu säg och berätta uppriktigt,
om du därnere ej såg av de ädla kamraterna någon,
vilka till Ilion drogo med dig och där fyllde sitt öde.
Ändlöst lång är ju natten, och ej är det ännu på tiden
att gå i huset till ro. Nej, berätta din äventyrssaga!
Ända till dager jag hölle väl ut att här lyssna i salen,
blott du ej tröttnade själv att förtälja det svåra du lidit."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
