- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
140

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte Sången. Ulysses i underjorden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

domen att troernas döttrar blev fälld och av Pallas Athene.
O att jag aldrig ändå hade vunnit en seger så dyrköpt!
Ty för de vapnens skull sig öppnade graven för Ajas’
älskade huvud, den man, som i bragder och skönhet den främste
var i danaernas här näst frejdade sonen av Peleus.
Nu med bevekande ord jag talte till honom och sade:

"Ajas, Telamons son, skall du icke då ens efter döden
glömma din vrede mot mig för de olycksaliga vapnen?
Ack, efter gudarnas råd de beredde argiverna jämmer!
Du, deras väldiga borg, är fallen; dig och ditt öde
sörja achaierna lika djupt alltjämt, som vi sörja
över Peliden Achilles’ död. Men ingen har skulden
annat än Zeus, som sitt glödande hat har vänt mot argivers
lansbeväpnade här, och på dig han skickade döden.
Dock, träd närmare, drott, att mig höra berätta och tala;
dämpa den häftiga vrede, som bor i ditt manliga hjärta."

Så jag talte; han svarte mig ej, utan gick till de andra
själar i Erebos’ djup, i de hädansomnades boning.
Dock, fast harmsen, han talte helt visst till mig eller också
jag till honom på nytt, men mitt hjärta nu längtade efter
att få de övriga se av den hädansomnades själar.

Nu fick jag Minos se, den lysande son av Kronion,
sitta med gyllene spiran i hand och bland skuggorna döma,
medan hos drotten de sökte sin rätt, där de runt om hans domstol
sutto och stodo i Hades’ hus med dess väldiga portar.

Näst efter honom Orion jag såg, den vidunderligt store,
jagande ännu de djur över liljesmyckade ängen,
som under livets dagar han fällt på de ensliga bergen,
hållande ännu i hand obräckliga klubban av koppar.

Tityos även jag såg, en son av den vördade jorden;
sträckt uppå marken han låg, där han nio tegar betäckte,
medan på vardera sidan en gam honom sargade levern,
trängande djupt under huden, och ej han förmådde sig värja;
ty han Kronions älskade kränkt, den prisade Leto,
medan till Pytho hon vandrade hän genom täcka Panopeus.

Även jag Tantalos såg och de rysliga plågor, han utstod.
Mitt i en sjö han stod med skvalpande vatten till hakan,
våndande sig utav törst, men icke i stånd att få dricka.
Var gång den gamle där böjde sig ner och försökte att dricka,
bortsögs vattnet och svann, och kring fötterna syntes den svarta
jorden allenast, ty ständigt en gud upptorkade vattnet.
Över sig hade han träd med grenarna tyngda av frukter,
aplar och päronträd och granater med glänsande frukter,



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free