- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
147

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolvte Sången. Sirenerna. Skylla och Charybdis. Solgudens oxar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Först hon bjöd oss att flykta vår väg från de lömska Sireners
gudahärliga sång och den blommande äng, där de sjunga.
Jag allena får lyssna därpå, men I skolen mig binda
först med de starkaste rep, invid masten stående upprätt,
att jag från stället ej röra mig kan, och sno repen om masten;
och om jag sedan befaller och ber, att I skolen mig lösa,
skolen I endast med ännu fler band mig hårdare binda."

Sålunda gjorde jag nu mina kämpar bekanta med allting.
Men under tiden med ilande fart mitt förträffliga fartyg
hann till Sirenernas ö för den förliga vinden som blåste.
Plötsligen stillnade vinden då av, och runt över havet
bredde sig spegellugn, och en gud bjöd vågorna vila.
Männerna stodo då upp och rullade seglet på skeppet
samman och lade i skeppet det ner och satte sig sedan
genast att ro, så det skummade vitt om de glättade åror.
Själv en försvarlig kaka av vax tog jag fram och i bitar
skar med mitt eggade svärd och dem klämde med seniga händer.
Vaxet då mjuknade fort av det kraftiga trycket, det erfor,
och av den värmande glans från Himmelens son i det höga.
Därmed jag stoppade öronen till på kamraterna alla.
Dessa på skeppet nu bundo mig själv till händer och fötter,
stående invid dess mast, och surrade repen om masten,
satte sig sedan att ro, och för årorna skummade vattnet.
Men när vi hade till stranden så långt, som en ropande höres,
under vår jagande färd, då sågo Sirenerna skeppet
dykande nära dem upp, och de höjde den klingande sången:

"Kom, frejdstore Ulysses, o kom, du achaiernas ära!
Landa hos oss med ditt skepp för att höra vår tjusande stämma!
Aldrig har någon här färdats förbi på det seglande skeppet,
innan han hört på vår sång, som från läpparna flödar som honung;
fröjdat han seglat då vidare hem och med rikare kunskap.
Allting känna vi väl, som argiver och troer ha utstått
borta på Trojas rymliga slätt efter gudarnas vilja,
intet för oss är fördolt, som har timat på bördiga jorden."

Så var den sköna och klingande sång; då ville mitt hjärta
dröja och lyssna därtill, och med häftiga miner jag folket
mante att lösa mig strax, men de lågo på årorna ivrigt.
Upp Perimedes då sprang och Euryalos fort och mig bundo
endast med flere och starkare rep och mig fjättrade säkert.

Men då de så hade rott dem förbi och vi kunde ej längre
höra Sirenernas ord eller klangen av tjusande sången,
togo de trogna kamraterna strax ur öronen vaxet,
som jag dem stoppat däri, och löste mig sedan från repen.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free