Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Sången. Ulysses' överfart till Ithaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väcka det må, men omkring deras stad bör du lägga en fjällrygg."
Knappt hade detta han hört, jordskakaren, starke Poseidon,
förrn han till Scheria skyndade hän, där Faiakerna bodde.
Där han bidade; snart sig närmade skeppet på havet,
jagande hastgt fram; då for jordskakarn det nära
och det förbytte till sten och rotade fast det i botten,
drivande till med sin hand, och var i detsamma försvunnen.
Men med bevingade ord de vände sig strax till varandra,
alla Faiaker på strand, berömda för skepp och för åror;
mången ibland dem talade så med en blick på sin granne:
"Ack, vem har fjättrat vårt ilande skepp därute på djupet,
just då det nalkades hem och det helt och hållet var synligt?"
Sådant var mångens tal, ty de anade ej, vad som timat.
Men Alkinoos höjde sin röst bland folket och talte:
"Ve, då besannas det nu, vad för länge sedan min fader
spådde en gång skola ske, att Poseidon bleve oss gramse,
därför att alla så säkert av oss förhjälptes till hemmet.
Ja, han sade, att guden en gång för Faiakerna krossa
skulle ett ypperligt skepp därute på blånande djupet,
när det en främling fört hem, och kring staden lägga en fjällrygg.
Så förmälde den gamle, och nu går det allt i fullbordan.
Nu det gäller att höra mitt ord och att lyda det alla.
Sluten att människor hjälpa på väg, vem helst som må komma
irrande hit till vår stad, och må strax åt Poesidon vi offra
tolv de yppersta tjurar vi ha, att han måtte sig ömka
över vår stad och ej gömma den bort med en stängande fjällrygg."
Sagt, och de fylldes av skräck och skaffade tjurar till offret.
Sålunda offrade där Faiakernas drottar och rådsmän,
stående runt om hans altar i bön, för sitt folk till Poesidon,
havets mäktige gud. Men ur sömnen den ädle Ulysses
vaknade uppå sin fädernejord och kände den icke
efter så långlig tid, ty i gudomstöcken var hjälten
höljd av Athene, den dottern av Zeus, att han själv måtte okänd
vara och först få av henne besked om det ena och andra,
utan att kännas igen av sin maka och vänner och stadsbor,
innan han tagit på friarna hämnd för allt deras ofog.
Därför nu tedde sig främmande allt i hans rike för kungen,
både den skyddande hamn och de vitthänslingrande stigar,
klippornas väggar, som stupade brant, och de lummiga träden.
Upp han sprang och stod stilla och såg på sin fädernehembygd;
därpå han suckade djupt och med flatan av händerna häftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
