- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
159

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Sången. Ulysses' överfart till Ithaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slog sig på låren, och sist under högljudd klagan han utbrast:

"Ve mig, vad är det för människors land, dit nu jag är kommen?
Äro de vildar och illgärningsmän utan rätt eller lagar
eller ett gästfritt folk med ett sinne, som gudarna fruktar?
Vart skall jag bringa allt gods jag har? Och var skall jag irra
nödgas nu själv? Ack, hade jag blott hos Faiakerna stannat,
medan jag var där, och helst till en annan bland mäktiga kungar
kommit, som hult mig bemött, och som hade förhjälpt mig till hemmet!
Nu vet jag ej, var jag gömma det skall, och att låta det ligga
vågar jag ej, ty då bliver det visst till ett byte för andra.
Ha! så voro ändå de faiakiska drottar och rådsmän
sådana alldeles ej, som de syntes, i vishet och godhet,
vilka nu fört mig till främmande land, och som lovade ändock
föra mig hem till Ithakas ö, men ha svikit sitt löfte.
Straffe dem Zeus, skyddssökandes gud, som från himmelen skådar
ständigt på alla de dödliga ner och var felande straffar!
Dock, det är bäst, att jag skatterna strax nu räknar och tillser,
om de ej bortfört något härav på det hålkade skeppet."

Så han talte och räknade allt, var prunkande trefot,
kopparkittlar och guld och alla de präktiga kläder;
ingenting feltes därav, men han tänkte med sorg på sitt hemland,
medan han vandrade kring på stranden av brusande havet,
klagande jämmerfullt. Då nalkades honom Athene
uti en ynglings skick, som vallade fåren på bete,
fin till lemmar och hy, som konungasönarna äro;
sammanviken hon bar över skuldran sin prunkande mantel,
hade i handen ett spjut och sandaler på glänsande fötter.
Glad blev Ulysses att ynglingen se och gick strax till hans möte,
och med bevingade ord till gudinnan han talte och sade:

"Käraste, efter den förste du är, som jag träffar i landet,
hälsad mig var, och var god och ej illasinnad emot mig!
Rädda mitt gods och rädda mig själv! Som du vore en gudom,
ser du mig famna ditt knä och bedjande söka ditt bistånd.
Säg mig då även uppriktigt en sak, att jag måtte det veta:
Vad är detta för land? Vad folk och människor bo här?
Är det en ö, vitt synlig förvisst, eller kanske en udde,
vilken i havet sträcker sig ut från det bördiga fastland?"

Honom svarade då strålögda gudinnan Athene:
"Främling, en dåre du är, eller fjärran ifrån är du kommen,
efter du frågar dig för om vårt land, ty icke så okänt
är då i sanning dess namn, men känt av otaliga mänskor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free