- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
160

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Sången. Ulysses' överfart till Ithaka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

både bland folken, som bo emot morgonrodnan och solen,
och i de länder, som breda ut mot det skymmande mörkret.
Visst är av klippor det fullt och icke bekvämligt för vagnar,
dock ej så alldeles kargt, fast slätterna äro ej stora;
korn ju i ymnighet alstrar dess mark, och vinet förträffligt
trives, ty aldrig det brister på regn eller ymniga daggen.
Dråpligt är betet för getter och kor; här finnes ju också
all slags skog, du vill se, och aldrig sinande bäckar.
Därför, o främling, har Ithakas namn gått ända till Troja,
vilket de säga skall vara så långt från Achaia beläget."

Sade. Då gladde sig högt den prövade konung Ulysses,
fylldes av fröjd, att han stod på den älskade fädernejorden,
såsom Athene nu sagt, den dottern av Zeus med egiden,
och med bevingade ord han talte till henne och sade —
sanningen dock han förteg och sig åtrade, strax han begynte,
färdig som alltid han var till att hitta på listiga infall —:

"Ithakas namn har ju också jag hört därhemma på Kreta
långt härifrån över hav, och nu med det godset, du skådar,
står jag här själv, och jag lämnade kvar åt sönerna hemma
lika så mycket. En flykting jag är, ty Idomeneus’ egen
son har jag slagit ihjäl, den snabbe Orsilochos, prisad
hemma på Kreta som den, som i löpning besegrade alla.
Retad däröver jag var, att han ville mig hela min andel
röva av bytet från Troja, som dock jag har slitit så ont för
både mot fiendesvärd och mot havets rasande böljor,
bara för det, att jag ej ville ställa mig borta i Troja
under hans faders befäl, utan själv befallde mitt krigsfolk.
Honom jag dräpte med kopparspjut, när från fältet han hemgick,
sedan jag hade mig lagt i försåt med en man invid vägen;
himlen var dold av den mörkaste natt, och icke en mänska
varsnade dådet, nej riktigt i lön tog jag mannen av daga.
Men då min fiende väl jag förgjort med den vässade kopparn,
flydde jag strax till ett skepp, som fördes av raska foiniker,
dem jag förmådda med böner såväl som med rundlig betalning
strax att mig taga ombord, och jag bad dem till Pylos mig föra
eller till Elis det härliga land, där Epeierna härska.
Dock av en rasande storm de förhindrade blevo att landa,
till deras stora förtret, ty de ville mig icke bedraga.
Dädan vi drevos omkring och lände så hit under natten,
rodde med mycket besvär in i hamnen, och icke en tanke
hade vi sedan på mat, fastän innerligt väl den behövdes,
utan vi stego allenast i land och oss lade till vila.
Själv jag av mattighet tyngd försjönk i den ljuvliga sömnen;
folket då lastade ut mina saker från rymliga skeppet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free