- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
166

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Sången. Ulysses gästar svinherden Eumaios

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Strax blev Ulysses sedd av de ilskna och vaksamma hundar;
skällande alla de rusade fram, men i blinken Ulysses
satte sig visligen ned, medan staven han släppte ur handen.
Nu på hans egen gård skulle säkert det gått honom illa,
hade ej herden på stund släppt läderbiten ur handen,
rusat ur farstun ut och satt efter i fart över gården.
Ljudligt och argt åt hundarna skrek och dem jagade undan,
kastande sten på sten, och talade sedan till kungen:

"Gubbe, nu hade så när dig hundarna slitit i stycken
oförtänkt, och du vållat mig då en evinnerlig nesa.
Gudarna gett mig tillräckligt förut av bekymmer och sorger,
ty för min gudaliknande drott får jag sucka och klaga,
medan för främlingars buk jag skall fodra de hulliga gödsvin,
under det kanske han själv ej äger en bit till att äta,
där han nu irrar omkring i främmande länder och städer,
om han bland levande finns och skådar den lysande solen.
Men kom nu med in i hyddan, min vän, så kan du därinne,
när du med mat och med dryck fått förnöja dig efter ditt sinne,
sedan berätta mig, vadan du är, och allt vad du utstått."

Sade och före till hyddan nu gick den ärlige herden,
in honom förde och jämkade hop lövruskor till sittplats,
bredande över till sist den stenbocksfällen med hakskägg,
luden och stor, som han hade till bädd. Och Ulysses sig gladde,
att han så vänlig blev tagen emot, och han talte och sade:

"Give dig Zeus, min vän, och de andra odödliga gudar
allt vad du önskar dig hälst, då så vänligt du tager emot mig."

Honom svarade du, svinherde Eumaios, och sade:
"Orätt vore av mig, om jag aktade ringa en främling,
var han ock sämre än du, ty främlingar alla och arma
skickade äro från Zeus, och den ringaste gåva kan glädja,
måste det heta hos oss, ty sådan är tjänares ställning,
vilka i fruktan få leva alltjämt, då som bjudande herrar
ynglingar råda. Ack, gudarna stängt för den rätte hans hemväg,
som hade säkert till godo mig sett och skänkt mig till ägo
både en åker med hus och en hustru, den många sig önskat,
sådant en vänlig herre ju jämt åt sin tjänare skänker,
när han har tjänat med nit och en gud har välsignat hans gärning,
såsom mitt arbete här är välsignat och jämt jag det sköter.
Därför han skulle ha lönat mig rikt, om han hemma fått åldras;
dock han förgicks. Måtte Helenas släkt utrotas från jorden!
Hennes är skulden därtill, att otaliga mistade livet.
Han drog ju också åstad för att hämnd Agamemnon förskaffa
fjärran till Ilion, fålarnas bygd, att mot troerna kriga."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free