- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
167

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Sången. Ulysses gästar svinherden Eumaios

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sade, och nu med en rem sin livrock hastigt han åtdrog,
gick så till stiorna hän, där skaror han hade av grisar;
tvänne av dessa han tog och bar ut och dem slaktade bägge,
svedde och styckade sedan dem fort och stack dem på spetten.
Men när han allt hade stekt, han satte det fram för Ulysses,
fräsande hett uppå spetten, och gröt han rörde tillsammans
och i en träskål blandade till det ljuvliga vinet,
satte sig själv mitt emot och bjöd honom äta och sade:

"Håll nu till godo min vän med den mat som för tjänarna vankas.
köttet av grisarna blott; gödsvinen av friarna ätas
utan förskoning och utan försyn för den vakande hämnden.
Skändligheter ej täckas likväl de lycksaliga gudar,
nej, de rättfärdighet blott hos människan skatta och fromhet.
Till och med illasinnade män, som på främmande kuster
fara som rövare fram, medan Zeus förlänar dem byte,
så att de skeppen ha fulla därav, när de segla tillbaka,
sådana bäva ju dock i sin själ för den vakande hämnden.
Dessa här sällarna åter ha visst från en gud hört ett rykte
rörande konungens död, då de varken behörigen fria
eller förfoga sig åter till sitt, men våga helt lugna
äta hans egendom upp utan hejd eller minsta förskoning.
Ty varendaste dag, som Zeus låter följa på natten,
slakta de oxar, och icke med en eller tvänne det räcker;
vinet — ja tala ej om, hur det rinner ur krusen!
Ja, ty omätlig hans rikedom var, och maken till välstånd
aldrig har ägts av en konung förut på det bördiga fastland
eller på Ithakas ö; knappt tjugo bemedlade herrar
äga tillsammans så mycket; hör på, skall jag nämna hans rikdom!
Hjordar av nötkreatur har han tolv därborta på fastland,
tolv har han också av får och tolv av klättrande getter,
tolv desslikes av svin, och herdarna äro dels lejda
dels hans egna; men här finns av klättrande getter det elva
hjordar inalles, som vallas vid strand av förträffliga herdar;
dessa få var sitt djur till friarna dagligen sända,
jämt skall det vara den fetaste bock, som bland getterna finnes.
Men mitt eget bestyr är att svinen här sköta och vakta;
dagligen skall jag dem skicka en galt och den yppersta välja."

Sade. Men köttet förtärde med lust Ulysses, och vinet
drack han begärligt, men teg och på ont emot friarna tänkte.
Men då han ätit och vederkvickt sitt hjärta med maten,
fyllde sin bägare herden på nytt och åt gästen den räckte,
bräddad med vin, och Ulysses den tog ur hans händer med glädje,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free