Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Sången. Ulysses gästar svinherden Eumaios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och med bevingade ord till Eumaios han talte och sade:
"Vem är den mannen, min vän, som dig köpt av de medel, han ägde?
Vem är den rike och mäktige man, om vilken du sade,
att han förlorat sitt liv för att hämnd Agamemnon förskaffa?
Tala om honom, ty möjligt det är, att jag träffat en sådan.
Zeus allena ju vet och de andra odödliga gudar,
om jag kan mäla, att honom jag sett, ty jag vida har strövat."
Honom Eumaios svarade då, den herdarnas förman:
"Ingen, som irrande komme, min vän, och förmälde honom,
skulle bli trodd på sitt ord av hans maka och älskade sonen;
ty i behov som de äro av hjälp, kringstrykarna oftast
fara med lögner och vilja sig ej till sanningen hålla.
Nu kan det aldrig till Ithakas ö någon irrande komma
utan att skynda till drottningen strax för att prata bedrägligt;
hon dock bemöter och fägnar dem väl och dem frågar om allting,
medan från ögonen jämt av bedrövelse tårarna rinna,
som är naturligt för en, vars man gått i fjärran förlorad.
Gamle, du vore väl heller ej sen till att spinna upp sagor,
om i belöningen du finge en dräkt, både mantel och livrock.
Nej, på honom nog hundarna re’n och de ilande fåglar
slitit från knoterna huden utav, sedan livet dem lämnat,
eller ock fiskarnas mat är han vorden i djupet, och benen
ligga nu någonstädes på strand, begravna av sanden.
Så ljöt han fjärran sin död till en jämmer för alla, han älskat,
och icke minst, må du tro, för mig själv, ty aldrig jag finner
mera en herre så god, evart jag må komma i världen,
icke en gång, om jag komme igen till min fader och moder
uti mitt barndomshem, där jag fostrats av hulda föräldrar.
Ej ens dessa jag saknar så djupt, hur starkt jag än längtar
efter att komma en gång till mitt land och få skåda de kära,
som jag har längtan och sorg för min saknade konung Ulysses.
Knappast jag dristar, min vän, att nämna hans namn som en annans,
även då han icke hör, ty han älskar mig hult i sitt hjärta;
käraste herrn får han heta av mig, om han också är borta."
Honom svarade då den prövade konung Ulysses:
"Då du bestämt det förnekar, min vän, och förklarar, att kungen
aldrig skall komma igen, och hyser beständigt ditt tvivel,
hör då vad icke på höft, men en helig ed jag bedyrar:
hem skall Ulysses komma, och jag för mitt glädjande budskap
kräver min lön, när han återvänt och har trätt i sin boning;
då skall du ge mig den vackraste dräkt, både mantel och livrock;
förr tar jag ingenting mot, hur mycket jag än det behövde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
