- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
171

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Sången. Ulysses gästar svinherden Eumaios

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drogo på skeppen vi hem, och en gud förskringrade hären.
Men allstyraren Zeus tillämnade ont åt mig arme.
Endast en månad jag hemma förblev och gladde mitt hjärta
åt mina barn och min ungdomsgemål och de skatter jag ägde;
snart drev mig åter min längtan till sjöss på ett tåg till Egypten
med välrustade skepp och med hjältemodiga kämpar;
skepp jag rustade nio, och fort tillströmmade manskap.

Därpå i dagarna sex mina kära kamrater med gamman
sutto till gilles hos mig, och jag sparade icke på slaktdjur
för att åt gudarna offra och väl förpläga dem själva.
Men på den sjunde vi gingo ombord och styrde från Kreta
skeppen till havs för den nordliga vind, som blåste behagligt.
Lätt gick färden som utför en ström, och intet av skeppen
led någon skada på vägen, och välbehållna och friska
sutto vi lugna på toft och fördes av vind och av styrman.
Och till Egyptens strömmande älv vi nu kommo på femte
dagen och landade där med de dubbelstävade skeppen.
Genast befallde jag då mina övriga kära kamrater
att de därnere på strand skulle stanna och skeppen bevaka,
medan jag skickade spejare hän till de höjder, där voro.
Dock i sitt övermod de stävjade icke sin stridslust,
utan de skövlade strax egypternas härliga åkrar,
rövade kvinnor och jollrande barn och på åkrarna männen
slogo ihjäl; dock snart kom jämmerropet till staden.
Där ljöd en maning till strid, och när morgonrodnaden uppgick,
kommo de; slätten blev full av krigarevagnar och fotfolk
och av den mordiska kopparens glans; och ljungarn Kronion
spridde förvirring och flykt bland mitt folk, och där vågade ingen
hålla mot fienden stånd, ty på sidorna alla var döden.
Många nu fienden dräpte av oss med den eggade kopparn,
många han levande tog och dem släpade med sig i träldom.
Då av Kronion själv det rådet i sinnet mig ingavs —
ack att jag hellre likväl hade stupat och hunnit mitt öde
där i egypternas land, ty blott lidanden väntade på mig —:
hastigt jag lyftade av från mitt huvud den präktiga hjälmen,
slängde av skuldran min sköld och kastade lansen ifrån mig,
skyndande fram emot konungens vagn och famnande kysste
härskarens knän, och han gav mig sitt skydd och frälste mig livet,
tog mig på vagnen och förde mig med i min gråtande ångest.
Många förvisso då rusade fram med spjuten emot mig,
sökande taga mitt liv, ty stor var förbittringen hos dem;
kungen dock värjde det av och fruktade Zeus att förtörna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free