Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Sången. Ulysses gästar svinherden Eumaios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då skulle hela achaiernas här över honom en gravhög
rest, och han lämnat i arv åt sin son ett glänsande rykte;
nu av harpyornas flock blev han bortryckt utan all ära.
Själv jag allena med svinen här bor och aldrig till staden
kommer numera, om ej, då den kloka Penelope stundom
beder mig komma ditin, när en underrättelse anlänt.
Alla de andra då sitta omkring och fråga om allting,
somliga grämda av sorg för vår herre, som dröjer så länge,
andra sig fröjdande åt att få strafflöst äta hans goda.
Jag är dock hjärtligen led vid att efterforska och fråga,
sedan en gång en aitolisk man mig bedragit med lögner.
Flackande vida i världen omkring, då han en hade mördat,
hit till min hydda han kom, och jag vänligen honom bemötte.
Han hos Idomeneus sett, som han sade, Ulysses på Kreta,
lagade om sina skepp, ty de sönderslagits av stormen,
och han förmälde bestämt, att till sommaren sist eller hösten
skulle han komma med skatter i mängd och sitt hurtiga manskap.
Därför, du prövade gamle, när nu till min hydda en gudom
fört dig, så sök ej att ställa dig in med bedårande lögner.
Icke fördenskull jag ära dig skall och förpläga dig vänligt,
utan av fruktan för Zeus, som är främlingarnas gud, och av ömkan."
Honom svarade då den mångförslagne Ulysses:
"Det är då visst att i dig bor det tvivelsjukaste hjärta,
då jag ej ens med den dyraste ed kan förmå dig att tro mig.
Men låt oss hålla ett vad då, välan, och vittnen därovan
vare oss gudarna själva, som bo i den höga Olympen.
Kommer din herre tillbaka, som sagt, till sin fäderneboning,
då är du skyldig att ge mig en dräkt, både mantel och livrock,
och till Dulichion sända mig hän, dit jag önskade komma.
Men om din herre ej kommer igen, som jag säger han gör det,
då må du trälarna hetsa på mig, för att utför ett bråddjup
störta mig ner, så att tiggarna se’n må sig akta att narras."
Honom svarade då den ärlige herden och sade:
"Främling, ja visst ja, det skulle ju mig till berömmelse lända
uti var människas mun både nu och så länge jag lever,
om till min hydda jag förde dig först och förplägade vänligt,
sloge dig sedan ihjäl och dig berövade ljuvliga livet;
då till den evige Zeus jag kunde tröstligen bedja.
Men nu är kvällsvardsdags; måtte herdarna snart vara hemma,
så att vi kunna oss få här i hyddan ett riktigt kalasmål."
Så med varandra de skiftade ord, där de sutto tillsammans.
Vandrande kommo nu svinen i flock och de vallande herdar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
