Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Sången. Ulysses gästar svinherden Eumaios
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hören mig, vänner! Jag hade en dröm ifrån Zeus under sömnen.
Alltför långt ifrån skeppen vi gått. Vill ej någon ett budskap
bringa till Atreus’ son Agamemnon, skarornas herde,
att han må skicka hit folk till förstärkning åt oss från skeppen?"
Så han sade, och Thoas då strax, en son av Andraimon,
reste sig, kastade av sin purpurfärgade mantel
och gav sig springande av; men jag i ynglingens mantel
gladligen sov, tills på himmelen sken gulltronande Eos.
Vore blott ännu jag ung och min styrka densamma som fordom,
gåve mig någon av herdarna här helt säkert en mantel
både för vänlighets skull och av aktning jämväl för en hjälte;
nu de förakta mig blott, för det jag har dåliga kläder."
Honom svarade du, svinherde Eumaios, och sade:
"Sådan berättelse duger minsann, skall jag säga dig, gamle;
icke ett ord har du sagt, som ej passande var och var nöjsamt.
Därför skall du ej på kläder ha brist och ej heller på annat
sådant det höves att ge åt en nödställd like, som beder;
dock för idag blott, i morgon igen får du ta dina lumpor.
Ej finns det mantlar i myckenhet här eller kunna vi livrock
ömsa en gång; ty envar ibland oss har bara en enda.
Men när Ulysses’ älskade son blott kommer tillbaka,
då skall han själv dig förära en dräkt, både mantel och livrock,
och skall förhjälpa dig hän, dit det lyster ditt hjärta att fara."
Sade och reste sig fort och ställde åt gästen ett sängställ
närmast till elden och lade dit skinn av får och av getter.
Där gick Ulysses till ro, och herden på honom en mantel
bredde, en stor och tjock, som alltid låg frame till ömsning,
och som han klädde sig i, så ofta kölden blev bister.
Sålunda lade sig Ulysses sig där, och alla de unga
karlarna lade sig ock. Men ej det lyste Eumaios
att gå i hyddan till ro och sova så långt ifrån svinen,
utan rustade sig att gå ut, och Ulysses sig gladde
över hur troget han skötte hans gods, när han icke var hemma.
Först han hängde sitt eggade svärd över kraftiga skuldran,
klädde så på sig en mantel, en tjock, som värjde mot blåsten,
tog så därutanpå en bockskinnsfäll av de största,
och med ett stingande spjut till värn emot karlar och hundar
gick han att sova ditbort, där hans flock vittandade galtar
sov under klippornas hällar i lä för den bitande nordan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
