- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
180

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Telemachos' hemresa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innan han önskat det själv, och fördröja en gäst, som har brådska;
gästen skall plägas, så länge han blir, men ha frihet att fara.
Vänta nu ändå en stund, tills jag hinner att lägga på vagnen
härliga skänker, som själv du skall se, och befalla mitt kvinnfolk
laga i ordning åt er av de rika förråden en frukost.
Det är en gamman och lust, och styrkande är det tillika
först att äta ett mål, när man giver sig ut på en långfärd.
Men har du lust till att taga din väg genom Hellas och Argos,
vänta, så följer jag med och spänner för vagn mina hästar.
Jag skall till städerna föra dig kring, och oss ingen skall släppa
bort utan vidare; något envar skall dig giva till minne,
antingen prunkande koppargods, som en kittel, en trefot,
eller en gyllne pokal eller ock ett par hurtiga mulor."

Honom Telemachos svarade då, den vettige yngling:
"Gudaborne Atrid, folkskarornas drott Menelaos!
Genaste vägen dit hem vill jag helst, ty den gången jag reste,
lämnade ingen jag kvar till att vakta det myckna jag äger.
Måtte jag bara ej själv nu förgås då jag söker min fader,
eller en kostlig klenod försvinna för mig ur palatset."

Men då han detta förnam, Menelaos, väldig i härskri,
oförtövat han bjöd sin gemål och de tjänande tärnor
laga i ordning på stund av de rika förråden en frukost.
Trädde för honom nu fram Boethos’ son Eteoneus,
nyss uppstigen ur bädd, ty ej långt ifrån drotten han bodde.
Honom befallde då strax Menelaos, väldig i härskri,
elden att tända och steka dem kött, och genast han lydde.
Drotten själv däremot till den välvda kammaren nedsteg,
ensam ej, men av Helena följd och sin son Megapenthes.
Men då de nådde den plats, där klenoderna samlade lågo,
tog han en dubbelpokal i sin hand, den ädla Atriden,
medan han bjöd Megapenthes, sin son, att bära ur kammarn
med sig en silverbål. Men till kistorna Helena trädde,
där hon de brokiga slöjorna gömt, som hon själv hade virkat.
En av dessa nu Helena tog, den strålande kvinnan,
den som de skönaste färgerna bar och var även den största;
underst av alla den låg, och den spridde en glans som en stjärna.
Därpå de gingo tillbaks genom salarna ut och på gården
funno Telemachos. Talade då Menelaos den ljuse:

"Måtte en hemkomst snar, o Telemachos, sådan du önskar,
bliva dig unnad av Zeus, tordönande maken till Hera.
Av de klenoder jag har i mitt hus, och som passa till gästskänk,
vill jag förära dig den, som är skönast och dyrast av alla,
giva jag vill dig en dryckesbål, som är driven i silver

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free