- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
183

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Telemachos' hemresa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så han sade. Peisistratos strax i sitt sinne betänkte,
huru sig lämpade bäst att Telemachos göra till viljes,
och när han tänkte sig om, så tyckte han detta var klokast.
Hästarna styrde mot stranden han ner till det väntande skeppet,
lyfte av vagnen på stund Menelaos’ kostliga skänker,
guldet och vävnaden skön, och dem lade i fartygets bakstam,
och med bevingade ord han mannade vännen och sade:

"Stig nu i hast ombord och bjud alla kamraterna skynda,
innan jag hinner dit hem och får säga besked åt den gamle,
ty jag med visshet kan säga förut, hur det kommer att hända.
Ivrig och het som han är, han kommer dig icke att släppa,
utan skall själv gå hit ner för att bjuda dig hem och lär aldrig
vända tillbaks utan dig; och nu bliver han mäkta förtörnad."

Så han sade och strax med de fagermaniga hästar
vände till Pylos igen, och snart var han framme vid slottet.
Men sina vänner Telemachos bjöd med befallande stämma:

"Vänner, klaren nu tackel och tåg på det beckade skeppet,
stigen så själva ombord, att vi slutet må hinna på resan!"

Sagt, och de lyssnade till och befallningen villiga lydde
stego då genast ombord och vid årorna satte sig neder.
Sedan han detta bestyrt han vid akterstammen av skeppet
offrande bad till Athene. Då nalkades honom en främling,
vilken från Argos flyende kom, då han en hade dödat.
Siare främlingen var, och han ledde sin ätt från Melampos,
som hade levat i Pylos en gång, fårhjordarnas hemland,
där han bebodde ett gods och var rikast av Pylier alla;
senare drog han till främmande folk som en flykting ur landet,
rädd för den modige Neleus, den stoltaste man under solen,
vilken hans rikedom stor under hela det välvande året
slagit sig under med våld, medan själv han i Fylakos’ boning
fjättrad i bojorna låg och de svåraste lidande utstod
endast för Neleus’ dotter i följd av förblindelsen svåra,
vari hans hjärta var snärjt av den drabbande hämndegudinnan.
Döden han undslapp dock och från Fylake sedan till Pylos
drivande kom med en bölande hjord och tog på kung Neleus
hämnd för hans skändliga dåd, förde den önskade bruden
hem till sin broders gård, men hästuppammande Argos
flydde han själv, till ett främmande folk, ty där var av ödet
honom beskickat att bo som en mäktig drott bland argiver.
Här han byggde ett präktigt palats och tog även en hustru
och blev till Mantios far och Antifates, kraftiga söner.
Hjälten Antifates’ son var den ädelsinte Oikles,
och av Oikles blev född den krigiske Amfiaraos,
som för Apollo var hjärtligen kär och för Zeus med egiden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free