- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
189

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Telemachos' hemresa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Upp till min faders palats det en dag en krämare listig
kom med ett guldhalsband, där varannan länk var av bärnsten.
Inne i salen av tärnornas flock och min vördade moder
vägdes klenoden i hand och besågs med begärliga ögon,
medan de bjödo därför, men han nickade sakta åt flickan,
och när han givit sin vink, han vände tillbaka till skeppet.
Strax hon vid handen mig tog och förde mig ut ur palatset.
Ute i hallen hon bägarna såg, som stodo på borden
efter de gästande män, som alltjämt omgåvo min fader, —
gångna till rådet voro de nu och till folkets församling —;
trenne av bägarna strax hon snappade till sig och hastigt
gömde i barmen och gick, och jag i min barnslighet följde.
Solen sänkte sig ner, och vägarna höljdes i mörker,
medan vi hunno med hastande gång till den präktiga hamnen,
där foinikerna hade förlagt snällseglande skeppet.
Dessa oss togo ombord, och stigande själva på skeppet,
styrde på havet de ut, och Zeus dem skickade medvind.
Nu sex dygn vi seglade jämt både dagar och nätter,
men när olympiske Zeus lät den sjunde dagen sig tända,
då blev kvinnan med ens av en pil från Artemis träffad
och som en fiskmås plumsade ner i fartygets kölrum.
Henne de hivade strax över bord att för sälar och fiskar
bliva ett rov, men jag själv stod där kvar med förtvivlan i hjärtat.
Därpå till Ithaka drevos de hän av blåsten och strömmen;
konung Laertes köpte mig då av de medel han ägde.
Så gick det till, att jag först fick Ithaka se för mitt öga."

Honom svarade då den ädle Ulysses och sade:
"Ack, Eumaios, min vän! Mitt hjärta i sanning är upprört
av vad du sade allt om det myckna du nödgats att lida.
Ändå har Zeus åt dig till det onda ju fogat i sanning
också ett gott, då du kommit i tjänst, efter allt vad du lidit,
hos en så vänlig man, som låter dig äta och dricka
rikligt och hava det trevligt och lugnt, medan jag som hemlös
landade här, som från stad och till stad får flacka beständigt."

Så med varandra de skiftade ord, där de sutto i samspråk.
Bägge nu gingo till ro, men lång blev ej sömnen, de fingo;
snart gulltronande Eos gick upp. — Då ströko sitt segel
inne vid kusten Telemachos’ vän, och masten de skyndsamt
fällde och rodde sig fram, tills landningsplatsen de nådde,
kastade ankarstenarna ut och skeppet förtöjde,
stego ock själva på stranden i land vid det skvalpande havet,
lagade frukosten till och blandade glödande vinet.
Men när de stillat hade sin lust till att äta och dricka,
då tog Telemachos ordet bland dem, den vettige yngling:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free