- Project Runeberg -  Homeros' Odyssée /
192

(1920) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Ulysses röjer sig för Telemachos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SEXTONDE SÅNGEN.


Ulysses röjer sig för Telemachos.



Borta i hyddan de sysslade nu, Ulysses och herden,
med att i gryningen göra upp eld och att laga till frukost,
därpå de herdarna sände i vall med de grymtande svinen.
Då nu Telemachos kom, kringsvansade honom de arga
hundarna vänligt och gåvo ej skall. Då märkte Ulysses
svansande hundarnas fröjd, och ljudet han hörde av fotsteg;
strax med bevingade ord till Eumaios han talte och sade:

"Nu, Eumaios, det kommer helt visst på besök någon herde
eller en annan bekant, då ej hundarna skälla som vanligt,
utan blott fägna och vifta med svans; och nu hörde jag fotsteg."

Ännu han hade ej talat till slut, då redan i dörren
trädde hans älskade son; men uppsprang den ärlige herden
häpen och tappade bunken ur hand, där han glödande vinet
blandade till som bäst, och han störtade fram mot sin herre,
kysste hans huvud ömt och bägge hans strålande ögon,
bägge hans händer jämväl, och ymniga runno hans tårar.
Såsom en fader sin son omfamnar med innerlig glädje,
den han fått åter från främmande land på det tionde året,
sonen den enda, hans ålderdomströst, hans långa bekymmer:
så blev den väne Telemachos kysst av den ärlige herden,
som honom famnade så, som om frälsad han vore från döden,
medan med tårfylld röst han talte bevingade orden:

"Kommer du, ljuvliga ljus, min Telemachos! Aldrig jag väntat
mera att se dig igen, från den dagen du reste till Pylos.
Men stig nu in, du älskade barn, att min själ av din åsyn
måtte få fröjdas en stund, då så nyss jag har fått dig tillbaka.
Ej är det ofta du kommer hit ut och besöker oss herdar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeody/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free