Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Ulysses röjer sig för Telemachos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan att i staden du dväljs, ty det måtte visst lika dig mera
att ha för ögonen jämt den odrägliga friaresvärmen."
Honom Telemachos svarade då, den vettige yngling:
"Ja, det skall ske, lille far, och nu är jag kommen för din skull,
både att se dig igen och att höra dig också berätta.
Bor i palatset min moder ännu, eller har hon sig redan
gift med en främmande man, och Ulysses’ säng står då bortglömd,
överspunnen med spindelväv och längre ej bäddad?"
Honom Eumaios svarade då, svinherdarnas förman:
"Ja, din moder förvisso ännu under trogen förbidan
dväljs i ditt hus, men fulla av sorg för henne förflyta
dagar och nätter, så många som gå, medan tårar hon gjuter."
Sade, och kopparlansen han tog ur Telemachos’ händer;
trädde så ynglingen in över tröskelstenen i hyddan.
Strax för honom då vek från sin plats hans fader Ulysses,
dock Telemachos böjde det av och sade till honom:
"Sitt blott, främling! Jag finner väl plats härinne i hyddan
någonstädes, jag ock; det lärer vår man nog besörja."
Sagt, och Ulysses tog åter sin plats, men den ärlige herden
makade genast ihop lövruskor och täckte med fällar;
där sig satte så ned den älskade son av Ulysses.
Herden ställde nu tallrikar fram, på vilka han upplagt
bitar av steken, som dagen förut blivit över vid gillet,
och med beskäftigt nit han i korgarna staplade brödet
och i en träskål blandade till det ljuvliga vinet;
själv tog han sedan sin plats mittemot den ädle Ulysses.
Därpå de grepo sig an med de färdiga, väntande rätter.
Men när de stillat hade sin lust till att äta och dricka,
vände Telemachos ordet igen till den ärlige herden:
"Vadan är främlingen kommen, du far? Hur blev han av sjömän
bringad till Ithaka? Säg mig, vad folk de förljödo sig vara?
Ty till fots tror jag verkligen ej att han måtte han hitlänt."
Honom svarade du, svinherden Eumaios, och sade:
"Efter du frågar, min son, skall jag säga dig detta helt öppet.
Stammande är han från Kreta, en ö, som sträcker sig vida.
Mycket han säger sig flackat omkring till människors städer
under sitt irrande, såsom en gud har det skickat åt honom.
Nyligen rymd från ett skepp, som var fört av thesprotiske våldsmän,
lände han hit till min gård, men åt dig jag honom nu lämnar.
Gör, vad du finner för gott! Som en bedjande kommer han till dig."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
